Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1870, sida 2

och hetder åt hr Zöns Pehrsson, fom wisserligen å andra sidan också har att utstå mycken smälek. Nu sednast har sällskapet För folkets mäl i hufwudstaden i förening med andra utom sällskapet stående personer anordnat en s. k. kollation för att ber tyga reprefentanten för Sunnerbo härad den högaktning deltagarne hyste för det frimediga och oförskräckta sätt, hwarpå ban städse sökt utöfwa sitt reprefentants kall. Cjter Färerneslandet intaga mi en redogörelse härför. Efter intagen souper framsattes de fylda bålarne, derwid kyrkoherden (CI: dahl utbragte skålen för aftonens hederggäst. Or E. beklagade först, att alla som antecknat sig icke kunnat få deltaga i denna hyllningsfest, ty dertill hade knappast någon i hufwurstaden befintlig offentlig lokal warit tillräcklig, och åt: skilliga omständigheter jemte den korta ticen utgjorde äfwen hinder för att ans ordna tillställningen i större skala. Härefe ter wänbde fig tal. till Jöns Pehrsson och rerogjorde för de motiver, fom föranledt festen. Han erinrade om odalmånnen Ola Håkansson under Gustaf den 3:djes dagar och Nils Månsson i Stumparp under sednare tider, hwilka i bondestån-. det wid många riksdagar ansåägs wara te styrande elementerna, samt huru ve, hwar för sig, genom sina patriotiska och frisinnade tänkesätt gjort fig wäl förs tienta af swenska folkets tacksamma minne. Hr Jöns Pehrsson, sade tal., har ärft en del af dessa dannemäns egenskaper, i det han på ett rättframt och okonstladt, men dock klart spräk uttryckt fans ningen och rättwisan, och just derföre förståär swenska folket honom, och hans stämma förfelar aldrig att göra intryck och werkan. De adresfer, som från alla Swerges landamären kommit honom tillhanda, utgöra tillräckligt witnesbörd derom. En tylik adress, beslutad af of: wannämnde sällskap För folkets wäl, upplästes och öfwerlemnades derefter till hr Jöns Pehrsson. IVid fråteng drice kande uppstämde en för af malda fåns gare: Stå stark, du ljusets riddarwaft! Hanrlanden Leufstedt fogade till skålen några af honom författade verser, tillegs nade hr Jöns Pehrsson. Hr Jöns Pehrsson beswarade skålen, derwid uttryckande den förwåning, han kände, öfwer att se ett så stort antal, för honom nästan alla okända personer, samlade för att bringa honom en hyllning, deraf han sjelf ansåg fig ingalunda förtjent. Han hade såsom riksdagsman blott handlat efter öfwertygelse, och wisste wål att mot hang werksamhet härutins nan wore mycket öfrigt att önfta. Utan att wara utrustad med någon förmåga, hade han alltid sökt följa hwad fammwetet bjudit honom, hwilket han alt fram: gent, ifall han ortfarande bekläddes med det medborgerliga förtroendet, skulle göra. Såsom wallgosse i fin hemort hade han redan tidigt från barndomen lärt fig känna folket och blifwit wäl förtrogen med def önskningar och behof, dem han oc ansåg såsom fin pliat att werka för. Skålen dracks under lifliga hurrarop. Tal och sånger omwexlade under af: tonens lopp till omkring kl. 11, vå den i alla afseenden lyckare festen afslutades. Deltagarnes antal utgjorde omkring 200 personer, hwaribland icke civila och A RE E