Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1870, sida 2

hämnd? Linsky synes vara olycklig, och det kunde lätt hända, att han välsignade den hand, som gjorde ett slut på hans elände! Wilhelm, om du ej på annat sätt kan hämnas, så öfverlemna vedergällvingen åt Försynen ho Han försökte att bortjaga dessa tankar genom att titta omkring sig på marken; men hans blick råkade då olyckligtvis att falla på en skalbagge, som bortfördes af myror och förgäfves spjernade emot. De små röfvarne bortförde med sig det tjugu gånger större djuret, fastän det med förtviflan fattade i hvarje sandkorn på vägen. En mordscen i småtth tänkte Wilhelm. obet heter i skolboken, att vi skola lära af myrorna, men sannerligen den kortsynta skolvisheten kan gifva något sämre råd lMissmodigt bortvände Wilhelm ögonen från denna bild och lyckades äfven genom betraktande af den verkligt sköna naturen omkring honom försätta sig i en behagligare stämning. Sedan detta fortgått någon tid, hörde han ett skott knalla, och nästa ögonblick skrek en kvinnoröst efter hjelp. Som riktningen hvarifrån stämman kom, utvisade, att det var Angeli, som ropat, skyndade han genast dit åt och såg en förskräcklig syn. Angeli kämpade med en jättestor björn, som blott af en trädstam var skild från henne, Hon värjde sig från