Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1870, sida 2

hans omfamning med sin hirschfängare. Men björnen hade af de erhållna såren blifvit försatt i raseri; hans ögon glödde, och han utstötte ett förskräckligt vrålande Wilhelm skrek, hvad han kunde, men vågade ej skjuta, emedan han lika väl kunnat träffa jägarinnan som björnen, Segern lutade åt björnens sida, ty han hade lyckats få tag i en flik af hennes klädning och drog henne med oemotståndlig kraft till sig. Flera skott knallade, men björnen frågade ej det minsta derefter och lät ej draga sig bort från sitt byte. I detta förfärliga ögonblick förlorade jägarinnan dock ej sin fattning, utan böjde ofvanlifvet tillbaka, grep om hirschfängaren med båda händer och stötte den i odjurets gap, hvarpå detta i nästa ögonblick liflöst störta till marken. Angeli störtade derifrån, men var så betagen af förskräckelse, att hon vanmäktig föll i armarne på deu ditskyndande Zielner. Nästa ögonblick framkommo Földwoy och Kalmei, och öfvertogo hennes vård. Wilhelm anmodades hemta friskt vatten. Hvar finner jag någon källa 20 Följ denna gångstig, så kommer ni till skogvaktareboningen?. Wilhelm begaf sig åstad; redan hade