Norrländska Korrespondenten – 22 april 1870, sida 2

saran tillökning i bewakningsperjonalen, åstadkomma ett större antal än hittills tilltalade, utan twertom söka hindra och förekomma oordningarnes utbrott, äfwens fom med mera lraft funna stäfja det otyglade sjelfswåält, fom hos en del af invimiderna inrotat fig, då de ankomma till staden. Utmed stora gatan, från torget till westra tullen, finnas för närwarande 3 bränwins., 4 win och 15 öl -utskänlningsställen. Utanför tessa ställen är det fom de oroliga och druckna hoparne samla fig och hwarifrån oordningarne utgå, måne ga fredliga trafiferande ofredas, oftast handgripligen, och mera dylikt; och för att förebygga allt sådant fordras fannerligen mer än 3 man. Jnnan mi för denna gång lemna frår gan, tillåta wi of betona den märkliga emständigheten, att komissarien ställer utstäntningsbolagets bovar på alldeles summa ståndpunkt som öl: och minftällena i fråga om framkallande af oordningar. Manistraten wisste dock att, i mors tiverna för sitt till landehöftingeembetet för någon tid sedan inlemnade, af stadsfullmättige förordade förslag om inffräntning af försäljningstiden för öl och mins ställena til förmån för bränmingbodarsne, berätta om den utmärkta ordning od) tontroll fom skulle sätta dessa fernare öjwer lagen! Hwem har rätt: magistraten eller polislommissarien? Wefter-Norrlands brandstodsbolag har förtidet år warit utsatt för åtskilliga swåra offentligen framstälda anmärkningar. Sälunda har klandrats den ofantligt höga förwaltningskostnaden, fom, om wi minnas rätt, uppgick ända till 13 af hela utbetalningen sör 1868. Men äfwen mot driretltionens sätt att gå tillwäga mid tillsättande af ombursman för bolaget, till hwilken befattning insmuglades den minst lämplige af de sökande, har tlanrer försports. Missnöjet med denna åtgärd är också få al: mänt att i flera fodnar bildats fodenbrandstodsföreningar och flera dylika uppstå efter hand. Nu sednast har en såvan förening biltats uti Jndals socken och uti densamma hafwa nästan alla som ega något att brandförsätra ingått, få missnöjda äro de med ten nya ombudgåmannen. Wi hålla före att ju förre ett brands stodsbolag är testo förtelaktigare är det, dersör att en Jörlust då fördelas på flera och skötandet af ett större bolags affärer nödwändigt måsfte blifwa pros portionswis billigare än för ett mins tre. Wi anse sålunda dessa sockenbolag ingalunda wara så gagneliga som ett bolag omfattande hela länet om det stötes med förständ och ordentlinhet. Wi tillråda derför tirektionen för WefterNorrlands brandstorsbolag att, metan tid dertill är och innan föreningar bunnit bilvag i länets alla socknar, midtaga åtgärder för förwaltningskostnadens miaskande, samt framföralt utse en ny ombudsman, somj med mera reta, orts ning, drift och förstånd än ben numwarande sköter bolagets affärer. J annat fall torde bolaget om några år blott bestå af direktionen och ombudsmannen — och hwem skall då betala dem deras stora aflöningar? — Underrättelse för sjöfarande. På nordwestra udden af ön Maln utanför Skutskärs hamn, belägen wester om Dals