Norrländska Korrespondenten – 22 april 1870, sida 2

Sju mäu, de flesta med vildt utseende, omgåfvo henne. Några af dem voro. klädda i snygg borgaredrägt och de öfriga såsom Slovakiska bönder. Dödshotande blickar mötte Wilhelm, och dragna knifvar skimrade för hans ögon. I denna högsta nöd då hans lif endast hängde på en smal tråd, genomfor honom en tanke, som förlänade honom nytt hopp. vBlixt och dunder!o utropade han, hvarföre störes jag? Hvem är du? frågade en högväxt, rödhårig Slovak, hvilken, såsom han sedan fick veta, var Huban, Nankos fästman. Hvad tusan rör det eder?o svarade han; jag är inte skyldig eder någon redovisning. Dra derföre åt fanders med eder hÖ Djerfve tyskåo genmälde en ungrare och svängde sin knif, vi dra ej åt fanders men vi skicka i stället dig dit. Om två minuter är du död,-. Det låter ni blio. Vill du hålla vad?) )Ja v svarade Wilhelm med beundransvärd fattning. Gif hit börsen der på bordet! Jag håller en gyllen emot en groschen, att jag blir äldre än dun. Röfvarne betraktade hvarandra med förvåning, och en tjock, trubbnäsig