Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1870, sida 2

förr tillhört danska riket, må åtminstone till få stor vel-deraf, som fan anses wara af någon wigt, funna utfås, helst i oric ginal, men, derest och i den mån alt för stora swårigheter häremot möta, uti bestyrkta afstkrifter, samt att k. mtjfes dermera täcktes förordna om lämpligaste sättet för dessa handlingars förwarande här i landet. Wid föredragning i första kammaren af medfammarens inbjudning att deltaga i ofwanberörde beslut afslogs emellertid densamma, på yrkande af hrr H. Hamilton och Manderström, Rydin och Nordström. Or v. Geijer talade för bifall. De skäl, fom föranledde kammarens beslut, woro dels att uttrycken i den ifrågawarande slrifwelsen, i hwad de gälde säwäl hwilla handlingar kunde anses wara af någon wigt, fom sättet för deras före warande, wore alltför swäfwande, dels att det ide mötte swärighet för den, fom wmwos re intresserad i ämnet, att i mederbörande danskt arkiv, på derom framstäld begäran, erhålla afffrift af uppgifna hands lingar. Frågan har fålunda fallit. J andra kammaren förekommo ätslilliga lagsutffottets utlåtanden med hemställan om afslag å wäckta motioner. I motsats mot första fammaren ogillade andra fam maren br Ate Anderssons motion om räts tighet för borgenärer att sjalfwa bestämma om behöfligheten eller ide af rättens ombudsman i tonkurser. Beslutet fattades med 88 röster mot 65. Motionärens förslag understöddes af Hr Sjögren, hwilten sjelf wäckt motion ilitnande syfte, C. I. Bengtsson, Jöns Pehres fon, Medin och A. P. Andersson, hwilka ansågo konkurslagens stadgande, att en rättens ombudsman owilkorligt måfte förs ordnas mid inträffad konkurs, wara både obehöfligt och i flera fall olämpligt och betungande. Hr Ola Jönsson wille, att borgenärerna, åtminftone då de alla woro enfe derom, måtte funna få fontursboet utredt med tillhjelp enrast af sysslomän och gode män; li wäl wille tal. wid det förhållandet, att motionen redan blifwit af medkammaren asslagen, ej göra något yrkande. Herr E. Sparre sökte wisa bes hofwet af rättens ombudsman såsom hufs wutsakligen grundadt i nödwändigheten deraf, att äfwen wid förwaltningen af ett tonkursbo funnes någon offentlig kontroll. Äfwenledes afslog kammaren hr Hiertas motion om ändringar i wissa 88 i tons kurslagen till förekommande af obehörig förmånsrätts bewiljande åt en eller annan borgenär til förfång för de öfriga; herr Sparre fästade wid föredragning af detta ärende uppmärtsamheten på, att granstningen af de anmälda fordringarna, enligt lagen, läge i borgenärernas egen hand, famt att ingen lag lunde ftrifmas, som hindrade menniskor från förfunmels fe att bewala fin rätt. Hr Gustassson önskade äterremiss säsom en opinionsyttring till förmån för någon ändring i detta förhållande. Witare ogillades samtliga motioner om ändringar i exekutionswäsendet, äfwensom hr Olof Larssons motion om utsträckning af arfsrätten till barnen efter den döres föräldrars syskon. I anledning deraf att lagutffottet asstyrkt ätskiligo motioner, angående dels upprättande af förmyndare kamrar, dels öfwerflyttning af tillsynen öfwer förmyndares förwaltning frän rätten till godemän eller kommunalnämnd, förswarade en af motionärerna, hr Englans aan matta OO OG OO OM OMtttattaOMOa Ira