Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1870, sida 2

honom och bemäktigat sig prestens båda dubbelpistoler samt ej ville utbyta dem emot den präktiga dubbelbössa, som han fått och ville gifva i utbyte derför. Han vägrade ihärdigt och tillbakastötte med häftighet förfalskaren, då denne ville rycka till sig pistolerna. vSkurk!o ropade Rudvolf med af vrede flammande ögon, ppistolerna åro mina, ty presten gaf sina vapen åt mig och ej åt dig looDu är en förrädare, som man als inte bör anförtro några vapen, svarade trätobrodern. Du talade särdeles tvetydigt inför presten lvPistolerna, eller och slår jag kolfven —be Rudvolf förmådde ej slota sitt tal; ty mjölnaren Gollinger, som likaledes försett sig med ett gevär och under tvisten ställt sig bakom förfalskaren, satte dess mynning tätt in till hans sida och tryckte af. Skottets larmande knall öfverröstade det gälla skri, med hvilket den träffade baklänges föll till marken. vSå straffar man en förrädare bo förklarade Gollinger med blicken full af djefvulsk eld. Se, huru hans hjertblod utströmmar, och den långe skälmen sträcker ut sig till den eviga hvilan! Hans planer äro omintetgjorda och hans mun evigt stum h Hund, huru kunde du skjuta lo ro