Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1870, sida 2

komma ned i källaren, om kvarnen är bebodd 20 Nu hafva vi ej tid att tänka på den sakense. Källaren finnes alltså i sjelfva kvarnen, anmärkte Rudvolf glädtigt. Hvar har ni nedgräft skatten? Fråga min hustrus ande dereftero. Själasörgarens boning var uppnådd. Pastor Strum stod vid bordet med den rykande middagsmåltiden framför sig och vägrade ståndaktigt att utlemna sina vapen åt de upproriska. Rudwolf framträdde då och sade: veders vördighet, var snäll och låna oss gevären, så skola vi dermed förhindra utbrottet ho yTalar du sanning?9 Rudvolf bedyrade detta vid den högstes. namn och åberopade sig på sitt förra goda uppförande och slutade med orden: Men det måste ske fort, vördig pastor, annars blir det för sent la Sturm stod obeslutsam, men fängarne inträngde, utan att vidare fråga efter honom i hans sängkammare och bemäktigade sig hans ypperliga jagtgevär. Alla de här anförda tilldragelserna försiggingo på lika kort tid, som det behöfves alt läsa vår skildring deraf. De beväpnade fängarne ilade ut genom dörren, Men så fort de kommit ut på gården, började Rudwolf ett gräl med en kamrat, som förekommit