Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1870, sida 3

frisinnade tänkesätt i religiösa angelägens beter och erinrade, att man ej borde oms gärda kyrkan med få höga skrankor och i religionsfrågor mera atta på tidens kraf. Uttalade sig bifallande. Derefter yttrade fig hrr P. A. Berg: ström, Palander, Ahlgren, Sw. Nilsson i Österslöf, Carl Jfwarsson, Abr. Rundbäck, Uhr, gr. Posse, Åttin, Östman, P. Nils jon från Kristianstads län, Gumeins, Asker, Johan Jönsson. Ola Jönsson i Kungshult, Falk, J. Sjögren, samtlige i mer eller mindre korta ordalag för bifall till förflagets antagande. Deremot yrfade hrr Gustaf Jönsfon Magnus Smwensz fon, Gunnarsson och Magn. Jonsson från Helsingland på afslag. . Hr Lithner uttalare i ett längre intres: sant, ehuru tywärr ej med tillbörlig upp: märtsamhet åhördt föredrag sitt gillande af förslagets medgifwanden. Tal. utgick från åsigten, att gudsfruktan är beroende af indiwidens karakter, ej på trosbetännelfen od att i hwarje olika sådan medbdorgerliga dygder funna winnas. Derefter togos de närwarande förhållandena i i ffär: slådande, derwid tal. ej kunde underlåta att högeligen beklaga den indiferetism, som nu i de flesta kretsar gör sig gällande. Wid kamrarnas sammanträden i ongdags El. 1 e. m. remitterades till ftatåutskottet de bordlagda f. propofitionerna, hwilka i lördags blifwit till rifödagen aflemnade. J första kammaren gjorde hr Ryrqwist några anmärkningar wid förslaget om fortsatt utgifwande af tet: niftzefonomift beskrifning öfwer statens jernwägar. Förslaget, om kronohemmans jamt åtskilliga andra kronolägenheters uplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande, frame kallade i båda kamrarna några yttranden. J första kammaren trodde hr Möre ner, C. G, att det k. förslaget, såsom innehållande flera undantag och medför rande stora swårigheter mid tillimpnins gen, ice skulle leva till förespeglad ens kelhet och reda. Då tal. derjemte faun detsamma i wissa afseenden fotadt på mindre rättwisa grunder, föreslog han, att man i stället skulle utsätta en wiss tid för friköpande af kronohemmanen och, efter utgången deraf, låta dem på auktion försäljas. Dessa anmärkningar beswarades af hrr Thyselius och Has: selrot samt chefen för finand-departementet hr Ugglas, hwilken sednare i synnerhet wisade de i flera afseenden större fördelarna af det t. förslaget, än af det, hr Mörner nu framstält. Hr Ola Zgönsson klandrade i andra kammaren det hufwudsakligen derföre att, om kronan sålunda afträtde fin egandes rätt, skulle det blifwa swårt, om icke omöjligt, att wid en blifwande under: sökning, fom han hoppades komma till stånd, kunna få utrönt, om icke hemman i Skåne wore öfwerförda till annan än fin rätta jordnatur, sedan kronan icke mera finge anlerning upträda såsom kärande part. Hr Sw. Nilsson i Ofterss löf befarade, fastän han icke delade br Jönssons åsigt, att det skulle kunna hända, att skattemannarätten till bem man tillerkändes annan än rätta egaren, då, såsom i hang hembygd ibland ins träffade, ett hemman öfwerlemnats åt en yngre broder med förbigående af en äldre. Skattemannarätten borde bemiljas endast åt dem, fom derom anhöllo. 3 första kammaren förekom, sedan de