Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1870, sida 3

Sjunde Kapitlet. Wilhelm såsom trädgårdsmästare. Flera månader hade förflutit; sommaren, hvilken utsirade dalarne rundt omkring med gyllene skördar hade äfven gjort sitt intåg på Spielberg och i dess trädgård framkallat de skönaste lommor. Denna trädgärd egde smakfulla anläggningar, hvilka redan vid första blicken utvisade, att en i konstens reglor erfaren ande här förde spiran. Fordom var växtligheten här ganska knapp och blommorna, hvilka öfverallt annorstädes utan vård uppspirade och trifdes, blefvo här tillbaka i växten och bortvissnade vanligen, innan de slagit ut sina knoppar. Helt annorlunda deremot nu. Wilhelm, den af Heger på Paulinas förslag tillsatte trädgårdsmästaren, förvandlade inom kort tid denna obehagliga öken till en blomsterrik, med skuggiga löfsalar försedd plats. De af honom planterade aprikosoch kvittenskotten uppsköto raskt och berättigade till de skönaste förhoppningar. Förr ville ingen trädplantering här lyekas. Wilhelm insåg genast orsaken till denna ofruktbarhet, och på hans förslag blandades god svart matjord bland det till stoft förvittrade byggnadsgruset, som ej gaf växterna någon näring. Föreståndaren godkände äfven hans plan till trädgårdsanläggningens