Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1870, sida 3

till biträde vid dess utförande. Dessa tre fångar hette Rudwolf. Weps och Poller. Den sistnämnde var en rättframs, allvarsam man a medelstor, muskulös växt, som trots sina gråa hår nyss blifvit 45 år gammal. Raskt framskred arbetet, och Wilhelms skicklighet belönades af Heger med orden: Skada att han skall gå här såsom fånge? Om han blifvit en hederlig karl, skulle han hafva kunnat göra stor nytta och tagit sig upp i verlden ho Af en rund hatt skyddad emot solstrålarne, sysslade Paulina gerna i Wilhelms grannskap. An gaf hon honom befallningar och råd, än begärde hon förklaringar öfver diverse företeelser inom växtverlden. Hennes blick strålade då i sin skönaste glans, i fall den kunde spegla sig i Wilhelms; hon egde intet öga för hans fångdrägt, intet öra för ljudet af hans bojor. Dock var det icke Zielners manliga skönhet, som anslog och åt honom fångade flickan, utan det var hans ädelmodiga karakter och höga själsadel, dem hon grundligt lärt känna, som åstadkommo detta resultat. Hon kände sig lycklig i hans närhet och prisade den goda genius, som fört henne på Spielberg, på det hon skulle rädda den skuldlöse från det dystra fängelsehvalfvet och göra hans lott drägligare.