Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 3

Sjette Kapitlet. Traktören och sfriryttaren. Rothkröpfel satt ensam på sitt rum och roade sig med kortläggning, medan hans maka i skänkrummet pratade med en vaktknekt. Att ensam sitta och spela roade honom dock ej i längden; han kastade derföre efter en stund korten tillhopa och började fördrifva tiden med att bygga korthus. Jag kan just undras, tänkte han, vhvad kamraterna på Stora Bägaren skola säga, då jag uteblifver. De skola kanske tro, att jag är sedelförfalskaren och uteblifver af fruktan. Hvem skola klädesfabrikören, skräddaren och sidenväfvaren nu få till fjerde man vid sitt preferenceparti? Till allt detta är den eländige friryttaren skulden, som tillåtit sig det oerhörda; men Gud nåde honom, om han ännu en en gång vågar visa sig för mina ögon !o Slumpen erbjöd honom genast tilifälle att urladda sin vredes åskmoln. Friryttaren Rudvolf inkom nemligen med hatten kvarsittande på hufvudet och ställde sig framför traktören och började gnola på en visa. Snarare med förvåning än med vrede betraktade Rothkröpfel honom. Efter lång tystnad framstötte han ändtligen orden: Rudwolf, derute sitta två uppassare; förstår ni mig lo ÖoLåt dem sitta, svarade Rudwolf;