uerlig wigt och wärma betenat, att ban ide allbele8 wil biträra mir mening, går han sörst att anställa nårra betrat: telser rörande fommunallagen fjör ftad. Afwegt sinnad, fom han är, mot den mindre bemerlade, will han på inga wil: tor medgifwa rölträtteng utsträckaure till alla ffattdragande; men som ban i abt far warligt, önffar han teck utt röstmaximum må nergå från 100 rö ster till yögst 10 a 20. Lyckliga ans språkelöshet! Hwad more härmed i fjelfs wa wertet wunnet? Platt intet! Prins cipen more ju äntå densamme — ropen på likställighet lika högljurda. Den, som tror, att det allmänna rättöbegrep: pet, med hwilket den nu gällande tom munallagen stär i strid, stall tunna til frersställas genom halfmesyrer och lapp: werk, berrager fig ofantligt. Men far ten bar äjwen en annan fiva. Man kommer nemligen ide ihog, huru fars ligt det fon wara att driwa gyckel med det allmänna rättsmerwetandet; man jörbiser, att en half rättwisa är farli gare, än en hel orättwisa. Rätta fmwar ret på be nu i orrningen följanre me: ningarna, wore att tasta fört. i S. P. hufwurstupa ut genom fönstret. Men lätom oss i stället wända om rem, Att ide gå längre, än förf. i S P. antyrt, tro wi wara till skada för wårt lant, emedan ren olika rösträtten menligt inwertar på en mängd sörhallanten och stäler ven mindre bemedlade, sem mår ste fe på styfwern, i wäl mycket bero: ente af ven rite och förmögne, fom ide tar få djupt efter en 25-öring och hwars beskattninas förslager rerföre wanligen få en rititning, fom är af mårtig be skaffenhet för den miurre bemerlades etonomiska oberoende. Den olika röst rätten måste, såsom innebärande en ffams lig orättwisa mot denna rel af folket, hifwa anlerning till ett berättigart mif: nöje med jörmögenheten och den lag: stiftning, jom gifwit tenna ett rent aj samhällowårligt inflytande; hwilket in: galunta sfulle inträffa, om den lika röjt: räten infördes, ty rå hare hwar och en skattskyltig lita mycket att säga i skattefränor och lommunens angeligens heter i öfrigt.