Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 2

bet, hwarigenom de gjort fig förtjenta uf att anses som en herer för detsamma. Tal. wille för öfrigt meddela kammaren, att ve ifrågawarande trosbekännarne woro fulllomligt belåtna med ve förslaget medngifna fördelarna. Då män af tenna bekännelse fitta i landetingen och äro ortförante i kommunalnämter, hwarföre skulle de ide vå tunna fungera såsom lärare och romare, Tal. antydde, att största motståndet mot detta lagförslag utgick från vem, fom wilja enhet mellan tyrta och stat. Man har bearbetat all: männa opinionen i denna riltning, hwars om tal. lemnare erempel. Framtiten skulle dock jäfwa farhågorna met tetta förslag, till hwilket antagande tal. aflliftip öfwertygelse ffäntte sitt bifal. Han wille anföra detta för att häfwa de ber tänkligbeter hau hört uttalas härom. Lif Olof Larsson. Epuru vet more ner slående att tillhöra minoriteten, som i sårana fragor mahänra bränumärkes med förrragfamhetens stämpel, trorde ban tod, att detta more ett tillfälle, vå äfwen den mindre försigkomnes öjwerty: gelse bör läggas i tagen. Denna fråga bade egnats en noggrann pröfning och mönga utmärtta talare yitrat fia veröfwer, för hwiltas omröme han lansle hyste större förtroenre än för sitt eget; men litwål hare han ide lunnat ruobag från ven öfwertygelse han jemt för trenne år sedan uttalate. Att börja med erinrade tal. att man i humanttetsfrägor berte hysa fördragsamhet mot ren mindre för: sigtomne. Enligt hang öfwertynelse wore denna fråga ide rättwis od) han tuns ve ha slutat här, rå få många talare stulle yttra fia veröfmer oh han allra: minst trodte fig funna öfwertyga någon, men jom frågan wore af yttersta wignt, funre han ej unterläta att något berör ra den. Rörante förändringar af lagar bortre man untersöka, huruwida de bestäente wisat fig oförretattiga till fina följrer, innan man antoge nytt. Anpår ende te ifrägawarante siargandena, ha te ingalunta wisat fig så; twärtem. Rörande denna fråga junnce twenne opinioner, folkets ech pressens. Tal. trorte att swenska fellet ännu ide mil i närmare beröring med embetsmän af främmande tro. Hwat utlandets opinion beträffare, få behöfre man ide fara tring Eurepa för att finna skäl till förändring of en grund lag. Jfrågawarante trogbetännare wore ej berättigare att poda på en sådan förändring, ty det kunde wäl hända att rå te fått ett, Wille de erbålla ett ans nat och fålunra funde vet snart hända, att lutteraner finge mottaga rättigheter af ressa fremlingar. Ref. nödgas här förbigå en liknelse, som tal. uppstält, emellan staten och ett ortenssällskap, hwilken ref. ej bade lyckan att tydligt uppfatta, samt åtskilliga uttrag ur fwen: ffa historien, hwilka utrymmet ide meds gifwer att reprotucera. Derefter uppe trärte han klandrante mot wär böjelse för allt utläntskt cc mår lättrogenhet oc) påsted att re fremmande trogbefäns narneenrast hitkom mit för attförtjena pen: vingar. Wirare orvaded om ven mängd ertraorbinarier wi retan ega och trotde ret ide wara ffäl att insläppa flera på embetsmaunabanan. Anpåenre lärares befattningar, få behöfte ven stora masfon skyrd af lagen emot dessa fremlins gar, på bet att ben ide må utsättas för filofofiffa fpetefyndigbeter. AAA amn anamma