Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 2

Hr von Geijer ansåg tenna fråga wara sådan, utt fänslan på det beftime raste uttalate fia för bifall med undan: skjutande af alla motiver reremot. Trots te att 1870 års rifgdag williat borde i detta fall fullgöra hwad 1869 årg jöres slagit till lag, helst hwarje bilvadt finne i landet med spändt intresse afwaktar frågans lösning. Hr Kolmodin ansåg frågan, när den rätt betraktardes, ganska enkel, ehuru ders om yttrat fia starka motsågelser säwäl inom fom utom kammaren oech han trod. de äfwen, att måagen hyste allreles oli fa äsinter mer bonom. Utgående litasom repr. från Norrföping från synpunkten af tolerans trertte tal., ide af inviferentism, utan på grund af kärleken och rätts wisan, vet wara alldeles ob fogadt att i en religionsfräga anwända met olila tänkande några yttre metel för att åfamta rem beswärliaheter. Om den relis giösa ofördragsamheten uppträrer på det borgerlina lijwets omräre, inkastar den fin vå förföljelsens gebit. Man talare om fördomar. Ett slag af desja är att sammanblanta sader, som ide stå i något sammanhang. Lika med br Rundgren medgaf han, att, res ligionen wore ett slans unrvelig bemwär ring, men tenna bewäring fan ej bällas uppe eller falla genom änrringar i logen, utan detta sker genom papper och trydfmärta. Samma tal. hare fart, att inga slitningar ha eat rum inom tutbers ffa kyrkan; men tal. trodre, att retta yttrande wäl torde tåla wid någon juftes ring, åtminftone mirtommante re filta trettio ären. Jcke bar för öfrigt ven yttre lagen dermed att skaffa, emer ran tron är den enskilra inviviveng fer. ffilva tillhörighet. Tal. erinrade, att han ansåg luterska kyrkan god och erfänre fia rertill samt widrörde i få ord skilnaren mellan ben: na och ten katolska lyrkan, hwilken als strar en kyrkostat, unter det att den förra skapar en siatskyrka, i afseende på bmil: fen ban fett mycken protest, vå ret mar rit fråga om att låta en menniskas and: liga öfwertygelse wara ett flagg Arad. mätare på hennes ställning. Mojais: mens protest mot kristendomen tretre tal. ej wara så farlig. Den wore en öfwerwunnen siånrpunkt i Gurs rike på jorden, men ide en protest. Hwad ans aid förmågan att assimilera fia, få more tetta ett bhårdt tal; ty hwilket tillfälle har wäl gifwits vem dertill oc har man icke twärtom föft isolera dem få mycket som möjligt? Beträffande olägenheterna af att anwända ifrågawarande trogbetäns nare till lärare och tomare, hyste tal, ide få stora farhågor derför. Han un: be ej inse hwad reliniös inwerlan ret kunde hafwa på lärjungens sinne, om en sådan lärare underwisade till exempel i matematil; ty det wore tilräd: liat käntt, att judarna ide äro några proselytmakare. Angäende tomareewbes tet byste han samma åfiater, och i relir gienssaker fan hwilken romare som helst befinnas saker till brister, wara jäf: mig m. m. Tal. yrkare bifall till lassförslagets antagante. (Bifall.) Hr Wijk gaf bekännarne af den mofair ffa läran i vet samhälle han reprefens terar åtskilliga särreles gota witgord för såwäl intelligens och rerbarhet fom in. tresse och kapacitet för kommunala årens