Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 2

som lärling kvarblifva hos honom. Ända hittils hade jag benämnts med min faders namn, men nu mäste jag aflägga det och i stallet antaga min moders. p äKDenne handtverkare var en arbetsskygg drinkare, som ej endast lät mid lida nöd och elände utan äfven på det grymmaste sätt misshandlade mig, när han blef missnöjd med mina arbeten. Två år igenom fördrog jag ett tyranni, hvarpå jag ännu tänker med fasa, men ändtligen flydde jag frå denne omenniska och sträfvade flera dagar igenom omkring i skogarne och lefde derunder af bär och ulda frukter. Linsky, som fått min faders egendom sig tillerkänd, träffade nu sjelf på mig, sofvande inom sitt jagtområde. Han väckte mig med en spark, och när jag förskräckt uppsprang och betraktade honom med föraktliga blickar, tog han Jagtgeväret från skuldran och hotade mig med döden. Tryck af, du röfvare utropade jag, oså frsmt du ej saknar mod dertill, du skändare af min moders aska!v vOvärdige bastardo, skrek baronen, vi fängelset skall du efter förtjenst straffas för din fräckhet. Din mästare bar redan anmält, att du tagit peaningar ifrån honom och af fruktan för straffet rymt din väg. Bort med dig!Jag har ej tagit något från mästaren, sade jag, voch skall ej heller