Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 2

Riksdagen år 1870. Andra kammarens riskue sion rörande främmande trosbekännare. (Forts. fr. föreg. u:r) Hr Keij. (Fortj.) Beträffande re swårigheter, jom skulle möta wid att anwäta en jure fom domare, få fun: ve talaren ej finna dem få färre: leg stora. En kristen dömer en jude, hwarföre kan ej denne med samma rätt röma ven förre? Juden swär mid Gud och lagen, en kristen mid Gud oc) Ewan: gelium; even är för resten binvanre för wittnet, ej för domaren. IJudarne äro laglyciga medborgare, betala ordentiigt fina skatter, ja förre skatter än andra, ty de måfte sjeljwa underhalla sina fate tiga, hwarföre skola de då ej hasfwa lika rättigheter? Juten får ej wäljas till rikstagsman och likwäl fon frågor föres komma t. er. om lån, der han stulle gagna, men han fär ej teltaga i ett enda beslut. Man talar om det religiösa elementet, är tet vå en rationalilt, en ateist mer berättiaad ott ataga plats i en kammare? Man sager att jutarna sakna fallenhet för statslif. Det förHål: ler fia härmed fom med höger-och win: fterbäntta; vet beror på wanan. De ha hittills warit hänwisare till pekuniära wärf och det är ett bewis på deras in: telligens och förmåga detta fända reful: tat, hwartill ve tommit. Tal. anförde nu åtskiliga namn ur juriska nationen såsom bewis på, att den ej saknar celebra representanter inom konst, wetenskap och statsmannawärf t. er Meyerbeer, Börne, Foult m. fl. Ett bewis, att oc lita treebetännelse med tet folk ve ads ministrera, icke utgör något hinder för kapaciteter, nämde tal. att Beust, sjelj protestant styr vet katolska Österrike, Difraeli, jure, det katelska Irland. Som bewis på, att ve funna assimilera fig mer de nationer, i hwars sköte de ned: flå sig, anfördes, att judar kämpare å begge sidor i danffa kriget, likaså i bet amerikanska. Jurebarnet emottager lika intryck som wi af det land som sett det föras, får samma åskådningesätt fom wi, men är deck i saknad af medborgerliga rättigheter. Man har fast, att mår kyrka ffulle få men häraf; men en stor författare (Macauley) säger på ett ställe: Kristendomen har föga att frukta af sina fienter, men mycket af fina bundgjör: wanter. Till slut skildrade tal. Ytterligare nå: act af de förföljelser jurarne lidit och ansåg det wara hög tid att änttligen gifwa dem dessa rättigheter hwarefter ve skola dela ljuft och ledt med fofterlandet. (Bifall.)