Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1870, sida 2

Man date jant, art det ej låse någon fsara uti att bewilja dem digja rättighes ter, då ove ändeck ide slulle göra få serreles mycket öruk deraf, men more ide rå bela förslaget ett spegelsätteri och ett hån emot vem, hwilta det skulle fe tillgodo. Wicare uttät fia tal. med nog mycken mwidlyltiabet om re soraliga följs ter, fom wore att emotse ifall lärare af fremmande troebelännelse antogeg i ffor forna, ty om te äfwen ide underwisade reli ion, kunde det dock lätt bänra att te bibringare barnets finne ätstisiga frems mande intryck härutinnan. Äfwen om demareembetet yttrade fig tal. lika wmwidlystigt och i soamma anda. Yrkade afslag. Ör Dahm. Den föreg. tal bade sagt, att man ide behöste fara omkring hela Eurepa att finna släl för rörfloget; men man borde söta sanningen ide blott i Europa, utan i bela weriten. Föräns dringen är rättwis, derjöre att de medborgare fom rela vet leva, äfwen böra komma i åtnjutande af det ljufwa. Hwad anginge att staten ej behöfwer tjenstemän af ifragawarande kloss, få wore det ej meningen att plocka på staten en mängd tjenstemän, utan att få tjensten wäl skött, och Jör staten rättighet att wålja den bästa. Det slulle röja brist på bögsintbet om mången i en sa rättwis sat sramstälte yrlante mot såtalet, tet more lägt af vet starka att kreesa det swaga. Förtemarna bog folket finge man ej fälta fig wid, de äro en protest mot förs nujtet. Såsom gammal skolmästare funs ve tul. försäkra, att en lärare i wetenflaopliga ämnen ide slulle blifwa i tillsälle att utöva nagot relingiöst atryck på tär: jungarna och i wetenskapen gåjwes intet annat förteri än ofonmugen, den bwilfen som helst fon framföra. Man talar om en egendemlig nationalitet med mörkt bär och mörka ögon, bwilfen bor iblond cf. Aro de ej swenskar, hwad menas tå med swensl? Det finnes till och med personer inom kammaren, hwilta hwad färgen beträffar ide lemna rressa oriens taler särdeles lånat efter fia. Slutlis gen låge det intonselvens uti att ej med rela merbergerliga rättigheter i fin fulla utfirädning utan bibehålla ett lintrigare tryck. Röstare för bifall. Or Ribbing mergaf, att tatelsla fyr fon kuntre sägas hysa syrana anspräk, fom aj en sörenaence tal. omtolate, få till wita nemligen, fom man med fotols ffa tyrtan fjörftore i tonciliet i Rom, mot hware barnelingheter teck öfriga fas telsta länder pretesterate. Man finge ej betrakta jurenromen fom en protest mot kristenromen, om man äfwen måfte mergifwa att ven förra saknar något som finnes hos ren senare. De bafwa rtock båda til en stor del samma religiös sa lag. Rittare man till fia sjelf en fräga, om renna tres bekännare tunde anses wara mera lastbara, mera brottsliga, mindre bjelpsamma mot beböfwans te mermenniskor, få måste man tymwärr till fin skam sanningeenligt befwara tens na fråga med nej. Hwarföre skulle man tå antaga att re skulle blifwa mindre laglydiga metborgare, ega mindre förs måga att behandla te borgerliga lagarne än mi? Hwarföre slulle man frulta pros selytmakeriet mera än hes lärare i te egentliga ämnena än hos öfningslärare, till hwilta platser reran nu funneg tills träre för jurar? Man kunte ju wid prof för akademisk lärostol förelägaa till exempel sökanden till en historisk fåran,