Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1870, sida 3

dra kammaren uphäfwas? Böra al till kommunen stattskyldige erhålla li! rösträtt i kommunala angelägenheter? Den motivering, hwarpå wi stödde wår radifala åsigter i dessa frågor, war uugefär följande lydelse: Det tort näppeligen gifwas nåara lagar, me hwilka den politiskt tänkande delen a nationen och den sjelfständiga presse riktat så skarpa och motiverade anmärl ningar, som just mot den nu gälland kommunallagen och förodningen om cen sus för walrätt och walbarhet till rits dagens begge kamrar. Och hwarför? — kunde man fråga. Wi swara: derfö att de äre baserade på den minst le dande af alla samhällsprinsiper — Pen ningen. Ur kristlig synpunkt sedda, fun na de således aldrig förswaras. Et riatigt Sifyphus-ardete skulle (sunda förnuftet få, om det företoge sig at sörswara dem. De utgöra — i få om sagt en wanära för wårt land och er djefwulsk orättwisa mot den stora mag fan af folket. Det mar förmodligen denna motive ring, öfwer hwilten författaren i S-P tog det få illa wid fig, och fom närmafi gaf anledning till nerskrifwandet af der meranämnda upsatsen i S. P Denna upsats, få polemisk ten än är mot må. ra egna äsiater, fan vod swårligen göre anspråt på att wara någon mwederlägg ning af dessa, sådane de förekommo i metiveringen, — ty, i få fall, hade wäl sörf. åtminftene bort rikta fina bugg direkte mot dem, — utan är envaft en löslig och på sunda skäl och bewis blot: tad harang på sidan om sjelfwa ämnet. Att göra den lika rösträtten och dem, fom arbeta på dess uphöjande till allmän tag, förhatliga -se der ändamå: let med förf:s upsats. Förf. i Sunrs. wallg-P. må fritt insinuera, att deras anspråk, fom ide låta tillfrersställa fin med mindre än ben nuwarande röstoch walprinsipen borttages ur lagen, ära obefogade och omotiverade, — det åter: står reck altid för S. P. att bewisa, ret så är. Emellertid och få länge S.P. håller inne med detta bewis, kan han ide rimligtwis begära, att wi skola frångå wåra åsigter i ämnet. En ans nan fråga blir åter den, huru ett dy likt bewis stulle komma att fe ut oh huru många teraf skulle låta öfwertyaa fig om ren olika röstråttens förträfflighet. Wi förmoda, att, om ett slikt bewis också ginge af stapeln, det skulle uerla just motsatsen af hwad man ter: mer åsvmtte. Förf i SP mar nog klol att mje detta, hwadan han icke gjorbe något sörsöf att ur teoretisk synpunkt bewisa oråttmätigheten af wåra fordrins gar. Ånnu en anmärkning, innan wi ad widare. Förf. säger sig, till en börsan, wisserligen gilla wåra åsigter, men ide i tess fullaste utsträckninaå. Hwad förf. ur grammatisk synpunkt här menat med vef, är ide få lätt att såga; men ännu swårare blir det att förstå, huru det fan wara möjligt att på en gång pilla och ide pilla en sak Hwad war det wi ogillade? Månne ati den ene indiviten eger 100 röster, under det att den andre bar blott 102 — Wi ogillade sjelfwa prinsipen, eller det, att penningen, såsom sådan, stadgas såsom ett oundgängligt wilkor för rösträttens utöfwande. När derföre förf. fade fig ide gilla wåra åsigter i deras fullaste utfträdsing, och dessa inneburo ett — —