Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1870, sida 3

Fröding (41) oc löjtnanten O. I EH man (40); (af andra Kammaren): I. d. riksdagsmannen Erit Christenson i Ting stad (87) och lektor T. Blomstrant i Götheborg (85). Rewisorer of Malmö läånckontor: (af första kammaren): frih E. Gyllen stjerna och majoren G. W. Lindencrona (Ywardera 52); (of antra tammaren): bantlanden P Olsson rån Helsinaborg och llocaren S. Rosenberg (hwartera 82); suppleanter: (of första kammaren) konsul J. Dieden och ryttmästaren G. E. O. Swedenborg (hwardera 34); (af an: bpra kammaren): rådman Faltman (67) och lantstingomannen Christofer Olsson i Estilstorp (67). Revisorer af Wisby lånetontor: (af första tammaren): öfwerstlöjtnanten C. C af Chapman och) tonsul C. Stenberg (42); (af andra fammaren): fälttamrer C. A. Ljungholm och hr L. Norrby (war vera 78 röster); snpplcanter: (of första tammaren): landtbrutaren H. Wöhler och apethetaren C. J. Marelius (31); (af andra tammaren): lanctbrutaren P. Larsson i Lill Fohler (52) och hr E. Leijer (51). De bordlagta Kongl. propositionerna remitterares till utskotten utan distuesion, hwad andra fammaren angick, men i första kammaren framkallade propositionen, om förhöjningaf bränmingtilmertningd-ufatjz ten och tullar åbränwin, ätstiiliga Yttranden. Grefwe af Ugalas förswarade k. m:ts förslag i detta ajsseenre, emedan han, då skatteförhöjning erfordrades för syllan de af statens behof, för sin del icke fann någon stattetitet utgöra lämpligare föremål härför, få mycket mera fom tetta more fult öswerensstämmante med rundtanken i den föregående bränming: lagstiftningen, nemligen att genom mu: rang fördyrande stäfja missbruken deraf Wäl mäste det metgifwas att bränwinet redan är tungt beskattadt, dock mindre än t. ex. i Norge, der detsamma drager en skatt af 90 öre pr swensk tanna; men twå egentliga olägenheter funnos för bränwinstillwerkare, fom, om möjligt, borde af Bemwilnings-utftottet undunröds jag: nemligen inskränkningen aj tillmert: ningen till 7 mänader och skattens betas lande i förstott. Kunde tetta ordnas på annat sätt, fule sannolilt förhöjningen i tillwertaingsskatt ide röna så starkt motstånd. Af olika åsigt woro hrr frih. Sprengt. porten och Raab, A C., Hasselroth, Torn hjelm, Brun och De Marse, fom förnämligast anförte mot skattens hö jande, att bränwinet redan wore så högt beskattart, att en ytterligare skattehöjning, i stället för att öla statsinkomsterna flute twärtom leda till förminskning deri. En ökad beskattning skulle nemligen få för: dyra tillwerkningen och göra den förenad med få mycken risk, att ven lagliga brän wingbränningen btefwe betydligt instrånkt, hwaremot lönnbrännerierna och lurendrejeriet åter skulle tilltaga och importen af bränwin stegras. Finge skatten bibehållas fortfarante wid 70 öre, skulle tillwertningen, och derigenom äfwen ftatens inkomst ökas. Grefwe af Ugalas hare förslagswis omnämnt, att bränmi: net under offeutlig kontroll kunde förs waras tilldess skatten blifwit betald. Härs emot inwändes å motsatta fivan, att en sådan kontroll skulle erfordra en betydlig tjenstemannapersonal och föranleta ——— ———— —