Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1870, sida 3

Kom min hustru utan sällskap till eder?Ett ungt fruntimmer, åtföljde hennes. Huru skall jag kunna finna hennes spår?9 Sannolikt mycket lättos, menade mjölnaren. Hennes kusk (hon kom nemligen i egen vagn) berättade mig, att äfven han härstammade från en kvarn, Hans fader, hvilken ännu på den tiden bodde i Schwechat vid Wien, hade nemligen förut egt tornkvarnen derstädesv. Gollinger, ni har ju ett förträffligt minnev, anmärkte föreståndaren, fastän ni alltid påstår motsatsen. oJa, när urverket en gång blifvit uppdrageto, svarade mjölvaren, då går det omkring och rusar åstad, till dess det gått nedo. Derpå vände ban sig till generalen som satt och i sin anteckningsbok nedskref orden: Schvechat och otornkvarnene, och sade bed; jande: Om ni, nådige herre till följe af mina meddelanden skulle lyckas återfinna eder fru, glöm då ej den gamle mannen, som oskyldigt försmäktar här. Edert godhetsfulla förord hos styrelsen skulle kanske kunna förskaffa mig friheten. Jag längtar visst ej efter någon vällefuad, ty dertill eger jag ej råd men jag önskar gerna att efter min död blifva begrafven bland ärligt folky. vOom man får tro eder på orden,