Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1870, sida 3

igenkänna henne?d frågade Martel i det mest spända och upprörda själstillstånd. ybet vill säga, att jag skall beskrifva hennes person? återtog mjölnaren. Jag vill försöka det. Hon var hvarken ung eller gammal. Hennes växt var hög, och en sak erinrar jag mig ganska tydligt, hvaraf ni genast skall ; kunna höra, om det var eder fru eller en bedragerska. När hon drog handsken af handen, såg jag på denna ett rödt märke, som hade formen af ett Spanskt korso. Med den skakande verkan af en elektrisk ström trängde denna underrättelse till Martells själ. Den öfverraskade, upptände och jagade tankarne omkring i vild dans, medan alla hans känslor bragtes i uppror deraf. vHimmelo, utropade han, ett sådant märke hade min Franziska! Huru skall jag förstå det? Skulle min älskade hustra ännu vistas här på jorden eller var det hennes ande, som stigit ned från bimlen för att gråta vid sitt enda barns graf? Det var ingen andes, genmälde Gollinger med en dyster blick framför sig, oty andarne komma blott vid nattetid, för att med sina afskyvärda likansigten oroa folk, som inte kan sofva. De hafva dessutom inga penningar att göra inköp för. Tro mina ord, det var iagen ande h