Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1870, sida 3

funnit rätta stället, men för att göra fir fullt såter derom, begagnade man fig af följande lift. Sedan man huggit några riltigt wackra och aptitliga stockar, indref man i dem några sälra jerndubbar samt lade sluteligen upp dem på ett ställe, Hwars ifrån tjufwarne bekvämast kunde afhemta dem. Det dröjde ej eller länge innan stoc karne woro borta. Då skyndade man att lägga fig på lur i granskapet af den såg, vit man misstäntte att timret blifwit fördt samt höll god utfif Naturligtwis hade tjufwarne brådtom att försåga de stulna stockarne och således behöfde man ej mwänta länge på den förberedda katastrofen. Sågen sattes i gång med frisk fart och allt gick prältigt, då ett, tu, tre de fördömda jerndubbarue kommo i wägen och-ritsch! ratsch! — sågbladet flög i tusen bitar. Att det sedan ej war särdeles swårt att få bewis på tjufwarne, faller temligen af fig sjelft. En god hjelp härwidlag fit man dessutom af fågaren sjelf, fom wisserligen först nekade inför tinget, men sluteligen i harmen öfwer sitt förrerwade sågbdlad oförsigtigt nog utropade: inte kunne ja tro heller, att ni skulle wara få f—b—de kittsliga å flå in spik i stocal (N. P)