Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1870, sida 3

Ulric de Fonvielle), Avenel, Massol, Lavertujon o. s. v. Alla träd i avenuen buro lefvande frukter, hvilka i menniskogestalt nedhängde från alla deras grenar. Så långt ögat nådde, såg man från fönsterna blott en enda ofantlig massa, som leder till kyrkogården. Klockan tre kvart till två. Den hop, som uppfyllde rue du Marche, utropade plötsligen: Brodren! brodrenlo Det var Louis Noir, som anländt, och han framsläptes ända till gallret. Medborgarep, sade han, må denna dag blifva värdig folket! Det är ingen demonstration, som vi skola bivista, utan en högtidlig begrafningsakt. Veten att motstå polisens utmaningar och hemliga eggelser. Medborgare, den fianes ibland oss, fastän den vet att hålla sig dold. Låt den se folket i hela dess sansning och styrka, som i dag är sorgens. Låtom oss bakom min älskade broders likkista iakttaga dödens tystnad. Ahörarne klappade händerna och ropade: Lugn! ej ett skril) Etter några minuters tystnad skreko dock åtskilliga medborgare: vTill Paris! till Paris!o Efter några ord af medborgaren ) Dennes af oss efter Figaro omnämnda arrestering hade, som han sjelf i Marseillaise uttryckigen tillkännagifvit, aldrig egt rum. : Red anm.