under bet att de begge banorna skulle lonlurrera od) derigenom minska hwarandras inkomster. Från Sala lunde man setan anlägga en fammanbindninggs bana till Köping bhwilten sknlle hafwa tet företräret för en bana från Sewalla till Köping, att ten genomskure det inre landet och berörde flera betyvande brufåtistrikptt. Han föreslog derför, att ritsdagen måtte bewilja vet af k. m. begärda anslaget för Norra frambanans fortfättning, men ide i ten riltning k. m. före: flaait, utan från Upsala öfwer Sia til Storwik. Detta hans förflag fann per nast, fom sagtt, i grefwe Sparre en motstånrare, fom ide war fen att upp: taga striten. Med fin manliga mwältalighet inletde han sitt anförande med en skildring af huru i sjelfwa luften låge något, fom häntyrde på kommande beta strider, huru detta ytterligare åda: gsalades af dessa flockar af reprefentanter, som här och der i kammaren slogo fina hufwuden tillsammans, af andra som gingo omkring och alovde, mifs tänfante hwarjehanda finter, och deraf att man genom en manöver lyckats får fom förste suppleant i statsutskottet ins sätta en af bem, fom wore meft intre8s rade för Upsala-Sala banan. Hwad be färstilta representanterna, hwad br After och ban sjelf fare, betyrde för öfrigt söga, ty bwilfa siffror man än å ömse siror lunte uppställa, få more det att förlikna wid tyska kleckspelet, inhy att ten melodi te spelade berodde på huru man s:ällte vem. Men nu hade, allre: les såsom arefwe Sparre wid förra riks tagen föreslagit, den opartiska regeringen sagt fitt ord, och det wore nåpot attfår sta sig wid, hwaran han mille unter: ftörja regeringeas förslag. Grefwe Sparre ingick derpå i en wederläggning af hr Askers yttrande til förmån för Upfalar Sala Storwilebanan och uppdrog en dy: ster ffilvring af de wid ritsvagarna förut så ofta emtalade öremarkerna mellan Upsala och Sala, hwilka man nu fick weta skola börja redan wid Qwarnbo och sträcka fig ända till Löfsta — biwaz ran man måste tro att trafterna kring Läby, Wänge, Ålands och Hwittinge kyr: for på senare tiden fallit i ödesmål. Widare wisade hr grefwen med exempel både frön andra lånder och äfwen wårt eget land, att det allra fördelaktigaste är att lägga jernwägar länas efter och till och med på ömse sitor om wattendrag, hwaremot ren ringa trafiken på linien mellan Stockholm och Gnesta samt från Jönköping genom Småland wisade det okloka i att lägaa jernwänar, der, hwar rest man först skulle framkalla wälstånd. Men detta misstag hade öfwerste Erikson begått på många ställen emedan han ehuru han byagt jernwägar fom en fart, ej förstått fig på att beröma trafiken. Efter att hafwa anfört åtskilliga andra skäl för Thurebergslinien, förklarade hr grefwen fig ej funna begripa, hwad norr: ländingarne kunde ha för interesse i Upfala-Sala-banan, få framt ej menins I gen wore, att de wille draga trafiken från Stodholm till Gefle. I Wid motionsremissen i fredags upp stod ånyo diskussion, då hr Askers mor tion, om. antagande af Eala-linien före: drogs. I Motionären beswarade af grefwe Spar: re tagen förut ajorda anmärkningar, och erinrade om, att k. m:ts proposition wid