Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1870, sida 3

torligtwis; men rymt; nej bål — Må: let upsköts. ö 6. Samme ållagare, Erilson, mot hustru Maria Bolin. Swar. har egna ölrättigheter men har sålt min på ve rättigheter, hwiltfa tillböra Erik Benatsson, hwars hård och rättigheter hon byrt. Han betalar alla utskylter; men bon redowisar ej infoms sterna till Benatsfon samt blef derför fäldetill 5 rdrs böter. I Domaren tillkännagaf särslilt, att rätten tillämpat en så lindria ftraffbestämmelse af skäl, att han ansett henne fela af obetänksamhet och okunnighet. 7,8 Poliskonstapel Lindeberg bode åtalat för samma förseelse enkan Crit son, som nekade och fick upskof samt enkan C. Peterson, som på grund af skriftliat, erlpännanre fåltes till 10 rdrs böter. Åklagaren yrkade att denna sed. nare måtte mista fina rättigheter; hmars om wi retan refererat i wårt sednaste nummer 9 C. J. Swedlund Hate inftämt Vil: helmina Nordberg, fom ej war tilftäres och derför skull till nästa dag hemtas. Wåld och slagsmål. 1. Slagtaren Johan Olof Wiklund yrkade i uttagen stämning anfwar å hanttanren Walter Krook för vet denne den 10 sistl. December skulle hafwa öfwerfallit och swårt misshandlat honom, samt ersättning med 50 rdr för sweda och wärk, med 30 rer sör tids spillan och 6 rer för rättegångekostnader. Benge parterna bade infunnit fia, käranden försedd med rättegångsbiträde i kom. Norrwall. Slagtaren Wiklund berättade. Den 9 Dic. besökte jaa berr Krook för att utkräfwa en min fordran och fid vå till swar: Kom hit i morgon! Föle jande dag omkring il 6 e m. instälde jag mig, gick in på hr K:s kontor — men först efter att hafwa knackat på törren — och frågade efter pengar, men erhöll ett oförskämdt swar, hwartill jaa bifogade: Ja, nu fer jag, att det är sant, fom folk säger, att man aldrig får betaltt här; men jag skall wäl weta att på något fött få ut min fordran och med dessa ord pid jaa ut i förftu: gan och stängre rörren till. Då fom br K. efter mig, frågande: Will herrn stämma mipa?7 — Jag får wäl det. — Rom tå in; skall jag hjelpa herrn att skrifwa ftämningaen. — Nej, kommer altrig i fråga; när jag will stämma nå gon, hjelper jag mig fjelf. — Knapt hade jag sagt detta förr än jag fick ett slag i ansiatet, som kom mig att ryaga ett stycke; men hastigt fick jag ett slag för bröstet med den påföljd att jag föll baklänges och swimmade samt ej wet, huruwida K. derunder widare mifhanrd: lat mig. — Sertan jag något blvicknat wid, släpade jag mig till porten, men fann den stängd, ehuru den warit öppen wid min ankomst, hwarefter jag åter swimmade af i en snödrifwa. Åter fom: men till sans började jag ropa, då tim. merman Engström ech hans bustru fommo ut od) hjelpte mig. — Jug låg fer van till följd af det mot mig föröfmade wåldet sjuk i 10 dyan samt bar ännu smärtor i bröstet, märkbara ifynnerbhet, då jag skall lyfta någon tyngd. Käranden inlemnade här ett läfarebetyg, få lyrande: