sammare för att hafwa tillsyn öfwer barnen, hört någon tala med hr K. och på rösten tänt igen Wiklund, fom begår: te betalning. Strax efter Å:s oimans anförta yttrande: Nu wet jag, det är font fom folk säger, att jag ej skall få något bär, hörde wituet buller i förjtugan och ihållande rop från gården, hwars på mitnet gick ut i salen, ber hon mötte or LK. fom i häftigt lynne fom in från sörstugan. Jngen fans i salen vå wit: net fom ut. Swar. sate då: Wiklund bar worit här; fom och fe, att fönstret är inslaget. Jonas Engström, bor i gårten och hörre mellan El. 6 och 7 nörrop, fprins ger tå ut och fer någon ligga innanför porten samt utrepar: Hwem är det? hwarpå swarae: År det någon som kan bjelpa min? Or Krook har slagit mig med både knif oc) läpp Witnets hustru, fom äfwen kommit ut, bielpte vå W. in i teras bostar; men witnet sjelf anna: te tvar och såg br K. efter att flera nånger hafwa gått ut och in, flutligen på west på staden. Jnga Enaström, i bufwursok lika med förra witnet men med tillängg att hon förbuvret W:s bloriga hand. NReypfl. Boström hade intet att upplysa. Sjömannen Jonas Lundgren, hör növrop hån gården, går dit och fer en tel folk wit porten, fom säga: Wiklund lia: ger slagen på Krocks gård. Gick tå in ech obserderate blod från porten, ändra I ra till broa. Då begaf fia witnet in till Engströms, der han fann några sysselsatte med att afklära Wiklund. Konis men ut terifrån fick ban fe br Krook tomma i sällskap med hr Westman och hörde bonom yttra till denne: — Kom in och skrif unver! — Nej! — Åhjo. — Nej, swararte vå br W., jar fom mer, emeran jag hört nödrop. Det på: stås ott Wiklund blifwit slagen på vin ghård. — Det bar jaa ej hörtnågot af, förfäfrate Kreok och tillade: Måtte s—n tå ren fom gjort det! — Ja, war wiss på, att han gör bet; inmänte witnet dertill. Käranden yrkade sedan ransakningen slutat genom sitt ombud laga anfwar å hantl. Krook, eller också, för ten bhäns delse att rätten skulle anse förekommen bewisning ofullständia, att ban måtte ås långas att med ed märja fia men def förinnan hänwisas till pastor för att om edens wigt erinras. Swaranden förklarade sig beredd att genast aå even, men skulle, om rätten fann det nödigt, äfwen underkasta sig att gå till sin själasörjare. Efter hållen uwerläganina resolverarade tomstolen, att hr K, försedd med utdrag af protokollet, skulle inställa fia hos pastoreembetet för att erinras om edens wigt samt sedan inför rätten föres te bewis såwäl derom fom ock om fri: steundomskunskap, hwarjemte och på det swarande måtte erhålla nödigt rådrum att sig på eden betänka edgången upsköts till den 7 nästinstundande Mars.