Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1870, sida 3

På särslild fråga berättade witnet, att äfwen i hang bok fans posten Ddir verfe. Swaranden genmälde att han aldrig begärt betalt och då gör Högbergs mer nina wål intet till -fafen. T. Joh. Dalin bar fött bränwin och betalt hwad som begärts, men wet ej om bränwin inberäkuats deri Sista witnet Joh. Jakobsson hade ingen uplysning att lemna. Alla witnena begärde ersättning med 1 rer 50 öre hwardera. Nästa måndag foller dom. 4 Poliskonstapeln Erikson mot hustru Karin Bolin å Norrmalm för för: säljning af win och öl efter tillåten tid under Jannari månad. Swaranden, perfonligen tillstädes, nekade. Som åklagarens witnen hörds: Hanna Lindström, bor i köket hos fwaranten, förtlarade med stort eftertryck, och en wiss egendomlia, flödande mältalighet, då och då understödd än af har: mens än af wemcdetd tårar, att alvrig win fåltg, aldrig heller öl på förbjuten tid, ty det war wanliatwis slut kl. half 10, och wi äro tre emot en o s. w. Swen Swenson från Blekinge, fom ben 13 d:e kl. 6 e m. till Bolins öl: stuga och drack ver först öl. ganska myc fet, och setan min — få mycket att hur stru B. och hennes man slogos — Nå got min hare de hemma, sedan hemtade de. Witnet war ter till sent på mor. gonsitan; Hanna Lindström och Anna Jonsson drucko båre öl och min. Lintsiröm, konfronterad: Det är ej sant! Han war rusig och sof än på en soffa, än på en ftol till dess han fluts ligen gick in i Jonssons rum och tare sig på aolfwet. I alt hare 18 flaftor öl och 3 bito win utrruckits af witnena, hustru Bolin oc dennas man. Domaren trotte att de warit rusiga alla och ej haft synnerlig reda på fig —. Anna Jonsson eller Jonsdotter bes råttare i likhet med Lintström och def utom att ret war Swensson fom sändt Belins piga efter win. Ntlagaren yrkare hennes fällande eler också att hon måtte ålägaas edgång. Råtten frikände hustru Bolin från alt answar ech resolverade, att Erikson skule åt witnena utgaifwa äffad erfättning of 1 vor åt hwar. 5. Poliskonstapeln Erikson mot enkan Margret Liiftboff för samma förs seelse, den hon slall hafwa begått under 3 månader af 1869 och 1:sta månaden af detta år. Smaranden bestred anklagelsen i fin helhet, men erkånre fig hafwa sält min i fjor. Åklagaren hare inkallat 2 witnen, af hwilka ett ide instält fig och emot det andra framstäldes jäfsanmärkning. Margreta Westman erkände också sjelf fia wara från den 24 sistl. Ott på !, år lagsstadd tjenstepiga hos VWijtboff; men till dennas påstående att hon rymt genmälde bon: Rymt! jaa! nej hon (med en blid åt swaranden) bon sa — jag bar intet att pe dia göra, intet att pe dig äta och fan således ej betala big något; men du fan få bo kvar mot en betalning af 5 rdr pr wecka — dock är bet bäst att du går; men dina fläder får du ej, ty du skall betala för den tid du warit hos mig — Och få gid jag nar