Bokhållaren Josef Lindström, att han en fredag i sistl. September månad på Åkerlunds konritori bjurit de öfriga wit: nena på punsch, fom han rekvirerat af Anrersson, hwilken dock ej tagit betalning derför utan blott fordrade att få samma wara igen, fom ock någon tid derefter skedte. Wir ve få tilfällen witnet på samma ställe druckit punsch, hate han aldrig sett nägon betala. Deremot hate han derstädes druckit porter efter klockan 10 på aftonen; samt Bekhållaren Fridolf Westberg, att han en frerag något före jul druckit porter i sällskap med both. Sten, dä Lindström och Berglund inkommo, hbwarefter så tillgått, fom L. berättat. Samz ma afton bjöd äfwen Berglund på punsch; men witnet wisste ej, hburumida den be talts. Kärandeombudet begårde fin hbufmwuds mans skiljande från målet, hwartill dock rätten emot åklagarens bestridande ej kunde gifwa sitt bisall. För wirare witnens hörande upsköts målet till ten 7 Februari. 2 Stadswaltmästaren Häggblom emot samma swaranden och för jamma för: seelse. Denna stämning gaf anledning till någon kollision emellan ve bägge åfla: narne, hwilta mille bestrita hwarandra rätt att å målet klaga; men seran kom. Ratheman yrkat att målen mätte tills sammans behandlas och fedan rätten upmanat dem att sins emellan tela må: let, öfwerenskoms att Lindeberas åtal skulle affe tiven till den 25 Dec. förs livet är och Hängbloms från nämnta dag — till och med Januari månad. Hufwurdswaranden förnefode att hafwa fålt eler låtit förfälja spirituösa dryce ker och Andersson kunde ej minnas att hafwa utskänkt eller bortlänat sårana. klagarens witne, borbetjenten Beras lund, jäfwatdes äfwen bär och upsköts målet, på det att br Rathsman skulle funna bewisa sitt påstående, vet Berg lund warit angifware. 3. Poliskonstapeln Erikson mot ba: garen J Bredenberg om answar för oloflig bränwinsminutering. Swaranden nekare under upgift att han, fom bållit spisning åt flera arbe tare en och annan gång fåfom erfönfla för henom bewisade tjenster wisserligen kunnat bjuda dem på en sup. Fem witnen börres och förmåälde: Joh. Aug. Pettersson, att han, som under större delen af förledet år haft fin kost hos swaranden, unter denna tid rels bjutits på men rels oc lånat än 1 lvarter än 12 s:op bränwin, fom upskrefs i kontraboken under rubriken iverfe och wid weckans slut betaltes. Swaranden upaaf, att med viverfe menades åtskilliaa matwaror. Carl Göranson hare på höstsidan likas ledes haft kost hos swaranden och då köpt både mat och brånwin. Priset på maten höjdes så, att supen derigenom blef betald och fmaranden brufare al: tid räkna ihop fumman med följande ort: 7Så mycket kostar maten och få mycket fupen. Sw. wille jäfwa G., emedan de ligga i rättegåna om skulrfordran. Carl Högberg har ofta fått bränwin och alltid i aft och mening att betala; wet dock ej om tet blifwit betaldt, ty witnet är ännu i skuld.