Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1870, sida 2

ra sig gällande, om den strifwelser till K. M: Hittills begagnade titulaturen, jemte ty åtföljande krypande slutord, är ide blott löjlig utan äfwen i ide ringa grad förargelsewäckande. Att tillägga tonungen i det lilla Swerige epitetet Stormägtig: ste, Allernådigste unver det att t. er. herrffaren öfwer det mäktiga Frankrile låter både i tal och skrift åtnöja fig med det enkla ordet ESive, är både narraks tigt och orätt, då man genom begagnans det af den officiella titulaturen rent ut nödgas säga en osanning. Jcke ens den mest underdånige hofsmickrare torde wäl wåga påstå, att ingen mäktigare potentat finnes på jorden än Sweriges konung. Men rent af förargelsewäckande blir det när den ena statsmaktens representanter, det i werlligheten suveräna follets, i ffrifwelser till werkställande maktens chef, fom tonungen i en konstitutionell stat egent: ligen är, nedlåter fig till att begagna sig af tylika slafwiska uttryck. Den förut öfliga handlyssningen, hwarmed riksdagens talmän uttrycka fin wördnad för majeftä tet, är nu lyckligtwis afssaffad, och det torde ide dröja länge förrän den hittills i strifwelser till konungen begagnade officiela titulaturen jemte åtföljande slutord äfwen gå samma wäg. J Norge och Danmark brukas i dylita skrifwelser en: daft de enlla orden: Til Kongen!, och detta borde äfven ffe i Swerige. Riksdagen fan ju för fin del beslula, att de i officiela strifwelser för närwarande begags nade uttryckssätten skola upphöra, eller åtminftone uttrycka fin önskan i detta hänseende. Det fan wäl tydas fom om dens na fråga wore af ganffa ringa betyrelie, men man bör ide förbise att dylika of: ficiela uttryckssätt, fom de ofwannämda, of mången främling måste betraktas såsom witnante föga fördelattigt om swenska foltets upplysning och frihetskänsla. Wi hoppas derföre att denna surdeg måtte i lithet med mången annan med det snara ste blifwa bortrensad. — Mosaiska trosbekännare i Stockholm ha i likhet med fina bröder i Göteborg, genom deputerare, hwilka utajordes af tottor Lamm, generalkonsul Dawidson, grossh. Skit och rektor Valentin, till öfwerståthållaren Biltt och kommendrör Atlersparre öfwerlemnat en skrifwelse, angåente ven ifrägasatta förändringen af regeringsformens 28 , hwarigenom jur darne i statligt hänseende skulle komma i likstälighet med öfrige merborgare, hwars innehåll de genom nämnde ber: rar önskade kamrarne delgifwet. 3 ftrif: welsen påpekas orättwisan af den une dantagslagstiftning, fom till men för mosaiske bekännare hittills gällt, och ut: talas den lifligaste önskan, att tillfålle må lemnas ve undanskjutne att werka äfwen ve, för det gemensamma fofter: landets båsta. Depntationen erhöll af br Bildt ett förbinrligt och af br Adler: sparre ett hjertligt tillmötesgäende swar. — Nöje och uyntta. Litograsiska aftice bolaget i Norrköping, som redan wifat eu betydande industriel werksamhet, fom mer nu att ytterligare utwidga densamma genom inrättandet of en systematiskt ord nad letsakefabrikation. Det säges med flit fuftematiftt ordnad, och är derigenom antydt, att de lelsaksartillar, Hwilta litografista bolaget ämnar tillwerta, i förs sta hand blifwa sådana, att de på samma gång roa och underwisa — just så som fader Fröhel, de få kallare barnträdgår