Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1870, sida 2

— —::— — ——— är ogrundadt. Polisprefekten Petri inrapporterade saken till kejsaren, hvilken vid läsningen af hans bref skall hafva bleknat. Kejsaren godkände äfven Olliviers åtgärd med det tillägg, att ingen medlem af hans familj stod öfver lagen, och att han önskade, att målets behandling inför domstolen måtte få den största möjliga offentlighet. Ehuru prinsen på två års tid ej gjort något besök på hofvet, intresserade sig dock hans höga fränder för honom tillräckligt, för att taga reda på hans helsotillstånd, ock när kejsarinnan fick läsa det bref, som han skrifvit till Rochefort, skall hon hafva va sagt: Huru har prinsen kunnat tänka på att slåss, han som lider af gikt och knappt kan stå på sina fötter p Stämningen på hofvet skall den aftonen hafva varit särdeles nedstämd, och kejsaren drog sig tidigt undan till sina egna rum. Några af prinsens vänner sägas hafva lyckönskat honom; men han skall hafva svarat: Lyckönsken mig ej; det är en förskräcklig olycka! Fonvielle blef äfvenledes insatt i samma fängelse som prinsen. Han blef vid olyckstillfället så konfys, att han tog miste på rätta dörren och utgick genom prinsens biljardsal. Orsaken till hans förvirring tyckes hafva varit den, att hans finger blifvit så in