Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1870, sida 2

tenskapets ingående. Fästmön fans tillstädes orörlig, kall och nästan lika blek som den aflidne. Denna unga sextonäriga flicka, som af lyckan blott fått känna hoppet, har kreolskt blod i sina ådror. Om någon borde hämnas vår väns död, är det detta barn. ÖFör tre dagar sedan, sade hon till mig, ospelade vi om, hvem som först skulle dö. Och .. . Och ... han tappade. Midt under de tusende försäkringarne om deltagande, som läto höra sig, tänkte ingen på fadren. Denne, en urmakeriarbetare, är sjuklig, sängliggande och nästan döende; han bor vid avenue Josephine. När man kom, att för honom omtala Viktors död, anade han förhållandet och lät ej den vän tala ut, hvilken åtagit sig det smärtsamma uppdraget; han sade: Ingen får nämna det för hans moder. Lemna oss och gå eder väghy Den scen, som tilldrog sig mellan de två gamla, måste hafva varit en af de mest hjertslitande. Den gamla modern släpade sig ända till sin sons, sin Benjamins bostad. ag vill se honomo, sade hon. Jag vill se honomp. Man fruktade dock, att hennes smärta skulle blifva för liflig, och lät henne ej uppstiga, utan en vän återförde henne