Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1870, sida 3

Nu steg man ned uti kasematterna. Ett långt, dystert hvalf, genom hvars högt belägna fönstsr blott en matt ljusstråle trängde, emottog nu visit af de båda männen. Wid den gråa väggen stod en brits, som var lika läng som hvalfvet. j yDetta är ett af sofställena. Denna långa kedja, som ligger här på marken, drages, när fangarne återkomma från sitt arbete och begifva sig till hvila, genom deras bojor, för att derigenom minska bevakningsbesväret. Heger erbjöd sig vidare att visa generalen så väl den andra raden af underjordiska seller, som lag inunder den sednast omtalade och således var alldeles i afsaknad af dagsljus, som öfver fruntimmerssellerna; men denne antog ej anbudet, utan lät honom i stället visa sig fängelsets öfriga märkvärdigheter, till hvilka i första rummet hör dess brunn, hvilken är den djupaste i verlden, nemligen 414 Wienerkot från ofvankanten till bottnen, och erfordrar en hel fjerdedels timme till att uppvinda de fyllda vattenämbarne. Vid det jättestora brunnshjulet stodo, eller rättare gingo sex man, och under deras steg rörde sig långsamt det tunga maschineriet, genom hvilket en ofantlig vattentunna, bängande i en armstjock ketting, upplyftades från djupet.