Denna protest fan anses tynga i wån kålen få mycket mer, fom den ätfölites f te warmaste uttalanden om nödmäns sigheten deraf, att alla undermisningdinstalter baseras på kristlig arund. Der ropades på att te ämnen, fom för arbetaren fåfom menniska och med: borgare äro af wigt att känna, skola införas i foltffolorna, hwilta behöfte gö ras betytligt mera praktiska än de nu äro. tesja åsigter bebösfwar näppeligen sägas. Att wi af själ ech hjerta instämma i För ess är det ollteles tort både att sollunderwisningen är ten ojemnförligt wigtigaste af alla te frå or fom redan siå eller wilja tränga sig fram på dag ortningen; och att de nu befintliga ans stalterna för foltbiltningen äro inne på en oriktig wäg Wår öfwertygelse om folfunrermigningens wigt grundar fig ide på tet all: männa omtrömets eabälliahet häruti, ty wi befara af skäl, fom mi delwis yär ofwan anfört, att tenna samsräminhet blott fins till i ord och förswinner, få snart det gäller att gå from sounts to thinas. Emellertid borre dock under: misningsfrågan kunna ställas öfwer båre de pelitiska och kyrkliga partierna, så att ressa utan affeende på namn eller tillfälliga planer förenade fig i traftiga och af tärlek till saken flytande anfträng: ningar för skolwäsendete oc) entannertigen foltskolornas hböjande. I pelitistt hänseenre t. ex. bar retran sssats ganska många af de band, som sedan det kungliga enwäldets eller det adliga fäwäldets tider änta in i wåra vagar fjettrat en for och en god ret af wårt folk. Men klart är att, om ide blott teesa reformer skola bära åsyftar srult uton ocfå det egentliga felf ännu mer winna önskade likställiabet, bör fram: för alt unterwisningen ötas och göras — felllig. J sec:alt hånsenre befinner fig wårt land på en särenen stäntpuntt. Man söker här föraäfwes denna jemnlifhet sem är ten breda och fatta grunden för lagbestämt, politisk litställiabet. På ret: ta områre möter oss kärnpunkten i det nittonde århundradets stora problem: arbetaren och arbetet. Wi skola icke un tala om ret förtryd fom någre icke wilja fe och antre ånnu icke funna fån: na, men fom rod är ett faktum! För wårt nuwarande ändamål beröfwes en: dast att erinra om ret swala fom inom det dagliga lifwets minsta förhållanden somliga wilja befästa mellan sin och — de många. Ä ningar genom den böthössede är Tingattning och hån, fom fästats mir namnen på en del af te arbetande klasserna. Titelsjukan, eller benägenbeten att kallas med ett högststående namn på ren foci: ala flassskilnatens fteae, torre i fin mån böra anses fullt witnesgilt i denna saf. Hwad skulle bättre än upplyenina Ac: nom kunskaper, från början mertelade i skolor för alla bitraga till ade häfdwunna, fneb-tänfsfättets förening ? Hwad andår det reliaiösa wetande fom nu merdelas, frukta wi att det är bör ageligen unterhaltiat, äfwen om fonfir: mationerna skulle wilja anses bewisa uti got annat. Men till och med om wår farhaga I ketta stycke skulle wora oarun: dad, måste wi beklaga att kristendomen gw— — ——— ——