Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1870, sida 3

HR tyrritig tefbräbåltbh. Den stora ön Madagaskar (i omfång lika med Frankrike och rikare på natu rens flesta häfwor än något annat land på jorden) har nyligen warit skådeplatsen för en religiös revolution, Drottningen på ön har nämligen, enligt ett bref af den 23 Sept, från en enaelsk prest, låtit offentligt uppbränna de fung. liga afaudarna, och hela provinsen Jmaz vina, hwari hufwudstaden är belägen, har följt exemplet. Drottningen öfwergick till kristna lä ran redan i början af året och begynte låta bygga ett slottstapell. Härunder förföll eller nedrefs småningom träinhägnaden omkring den nationela afgudens tempel. Dennes prester ådagalade naturligtwis alt tydligare fin förbittring, och läto förstå, att deras gud nog bade medel att hämnag8 på den fätterska regentinnan. Den 8 Sept. kommo de en får till hufwurstaden för att göra fina helina rättiaheter gällande, Stats rädet sammankallades och beslöt att för ste statssekreteraren tillika med flere andra. af rikets högre embetsmän skulle begifwa fig ut till den heliga staden — en swensk mil från hufwudstaden — och bränna upp afauden, innan dess waktare återkommo. De begåfwo fig vit redan samma eftermiddag, och förfedda med en ffriftvelfe af förste ministern togo de af: gurahuset i besittning. Lemningarne af den förfallna inhägnaden samlades ihop, eld tänres upp och templets innehåll togs ut för att offras åt lågerna. Först ditkastades ven långa staf, fom plågade öäras framför de heliga procedsionerna, sedan 12 oxhorn, ur hwilka bade stänkts heligt watten eller wigmwat. ten, sedan tre skarlakansröda paraplyer och ett sidenhölje, fom presterna burit öfwer afguden. Så fom afgudens skrin — en urhålkad trädstam med tod öfwer. Sist guden sjelf. Knappast någon af den nu lefwande generationen hade nå: gonsin sett honom, och de nårwarande blefwo högst förwånare när han nu wi. fade fig. Twå remsor skarlakansrödt siden, hwardera halfannan aln läng och tre tum bred med en träbit, ungefår så tjock som tummen på en farl, mellan remsorna, få att deesa bilvade liksom wingar, war Madagaskars högste gud, hwars berörande gjort en menniska belig och hwilken man blott behöft nallas för att för all framtid wara skyrdad mot alla olydor. — Ni funna ide bränna upp honom, ty han är gud, fade foltet, 7 — Ar aud, få brinner han icke upp, fwarade embetsmännen. Men wi skola försöka. Och få hångde be guden på en käpp och höllo honom i elden och läto folket fe att han förtärdes Segern war fullständig. Dogen derefter uppbrändes 4 andra gudabilder och sedan brändes audar dag ut oc) vag in, En war en liten päse full med sand; en annan tre runda trä. bitar, sammanhällna af en silfwerkedja. Jnwånarne betraktade allt detta med stor I I undran, och när det war slut wånde de fia till drottningen och frågade hwad de nu skulle dyrka för en gud. Det fins redan 120 kristna prester i distriktet, och således saknas ej tilfälle —