Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1870, sida 3

andra de nälstyng, han sjelf uppburit. Medelandet är en lisa för själen och kan ej klandras; men annorlunda är det med dessa bittra beskylningar denna bittra ovänlighet, som äro följder af ett retligt lynne samt såra mer än ett Öppet) erkännande af den skedda olyckan, hvilket altid åtföljes af en deltagande tröst och sålunda tjenar till att läka det rifna såret. Att undertrycka goda känslor anser författarinnan vara den tredje lilla räfven, som smyger i tysthet och tillställer mycken oreda. En tår i mannens öga skådas med löje, och A AA känslor anses vara unde igheten af en natur, skapad endast för timligt arbete. Om ej känslorna härigenom dödas eller åtminstone undertryckas, lägger den så kallade konvenansen sin tyngd på själens vingar, och man tvingas sålunda att hämma de goda känslorna för att lik en antomat vandra genom lifvet. Det goda sammantryckes inom det hårda skalet, genom hvilket det ej förmår att uttränga, och följden häraf blir eo onaturlig kallsinnighet, som förjagar lyckan och ställer misstroendet på vakt vid hjertats dörr. Att egensinnet skapar mycket ondt är en gammal erfarenhet, men som ej nog ofta kan upprepas, till straff och varning. Beklagligtvis inympas detta redan hos barnet för att sedan följa det genom hela