Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1870, sida 2

predikan, hwilsen hujwudsattigen ut ick på att göra missionswäsendets wälsignelse fullt tydlig för en och hwar. Af fällffar pets styrelses ärsberättelse meddelade pre dikanten några utdrag. Han nämnde, att denna årsberättelse war den 34:de i vrd: ningen, och att fälten för sällskapets mert samhet fortfarande woro Indien och Lapp: land. För närwarande wistas i Indien 3:ne af missionssällskapet utsända ordets förkunnare, nemligen hrr Blomstrand, Ouchterlon och C. J. Sandegren. Af de siffror, fom uppgåfwos, framgick emellertid, att antalet hinduer, omwånda till luteranismen, utgör endast en förfminnan: bråkdel af befolkuingen. Wi tro octfå wret: ligen, att swenska missionssällskapet skulle handla mycket tlokt uti att helt och hållet taga fin hand från desfa aftägsna folk: flag, på hwilka det i alla fall med fina imå resurfer föga kan inwerka, och i stället koncentrera alla fina krafter på det andra werksamhetsfältet. Lappland. Detta så mycket hellre som, till följd deraf att säll stapets utgifter under år 1868 uppgått äns da till 43,900 rdr, ett belopp af mer än 20,000 rdr måft af referofonden tillgri: pad. Lapparne äro det wår pligt att omhulda och upplysa, och det war derföre med werllig glädje wi hörde, att under året mer är 300 och, sedan sällskapet bör: jade werka, inalles nära 3,000 barn i Lappmarken åtnjutit underwisning uti barnhem, misfions och söndagsskolor, in: rättade af sällstapet. Häljten af dessa har derjemte erhällit under lärotiden wärd, tläder och föda på samhällets bekostnad. — Bönedagarua detta år äro af K. M:t förordnade att fiiras Söndagarne den 6 Mars, den 8 Maj, den 10 Juli och den 9 Oitober. Kyrkotexterna å dessa dagar äro följande: Första Bönedagen. Ottesängen: Ps. 139: 23, 24. Utransaka mig, Gud, och få weta mitt hjerta: bepröfwa mig och förnim, huru jag me nar det. OM fe till, om jag på en ond wäg är; och led mig på den ewiga wägen. Högmessan: Jer. Klagow. 3: 42. IHi-hafs we fyndat och olydlige warit; derföre Hafs wer Du med vätta intet skonat. — Aftons fången: Rom. 7: 18, 24. Jag wet, att i mig, det är i mitt fött, bor ide godt: wiljan hafwer jag, men att göra godt, det finner jag ide. — Jag arma menniska, ho skall lösa mig ifrån denna dödsens kropp? Andra Bönedagen. Ottesången: Ps. 34: 5. Då jag sötte Herran, swarade han mig och frälste mig utur all miu fruktan. Högmessan: Ps. 33: 12. Saligt är det folk, hwilkets Gud Herren är; det folk som Han till ett arf utkorat. Aftonsången: Ps. 34: 9. Smater och ser, huru llufligsHerren är; säll är den, som tröstar uppå houom. Tredje Bönedagen: Ottesången: Ef. 59: 20. Dem i Zion skall komma en förlossare och dem fom sig omwända från synderna i Jakod. Högre messan: Rom. 5: 18. Såsom för ens fynd skuld fördömelse är kommen öfwer alla menniskor, så kommer ock genom ens rättfärdighet öfwer alla menniskor. — Aftonsången: Rom. 6: 10, 11. Det Christus blef död, blef Han fynden död en gång, men det Han lefwer, lefwer Han Guri. Så håller oc i eder derföre. att i ären döde fynden och lefwen Gudi genom Chistum Jesum wår Herra. Fjerde Bönedagen. Ottesången: Ps. 33: 1. Fröjder eder