Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1870, sida 3

mig in. Ej en gång den största inbillning kunde haft mig till någonting så stort. Hade jag blifvit tillfrågad, om jag ville blifva kung, kunde det ej hafva förundrat wig mera. Då jag något hemtat mig svarade jag: Ack, hvad jag skulle tycka om det. Han fortsatte: Jag eger ett tryckeri i Tue strando. Om du vill komma per, skall du genast få börja att arbeta.o Ja, jag vill gå med er genast h utropade jag. Kom då. Till en början kan du ej förtjena mycket, men du skall få mera, alt efter som du hinner fullkomna dig i yrket. Om fem år, då du lärt ut, kan du förtjena mycket mera.p Huru mycket? frågade jag. Jag har några arbetare, hvilka sätta och aflägga nio till tio tusen stilar om dagen, da det finnes fullt upp med arbete. De få två oshillings för hvarje tusen. Tiotusen om dagen! två oshillings för tusendet! Detta var stora summor för min inbillning. Då vi gingo vår väg, gaf min lilla engel mig en varning, att ej glömma bort henne, utan komma upp till henne, da jag kunde. Jag inträdde på tryckeriet och fick mig anvisad en okasto, der jag skulle