Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1870, sida 3

Meddelanden från allmänheten. Wid nästan alla hittills hållna folk: möten har det warit en allmän praxis att, innan ett möte upplösts, bestämma tiden, när och stället, hwarest näfta mös te stulle hållas. Wit det nyligen hålls na foltmötet i Wifsta tom man i bråd: stan tock ide i hog att utsätta tid och stäle för ett nytt möte. Härom tan odså ide mycket wara att säga då man wet, att det fär i bwar och en oförwitlin met borgares ffön utt, när han så rör godt finner, utlysa s. t. foltmöten. Emellellertid tycktes mötet wara temli: gen ense terom, att ett nytt möte inom tort borte hålas. J anledning teraf och fom en altad talare wir mötet dtr Witström, of förekommen anletning jötte göra gällande den asigten, att inga andra frågor borde komma under mötets vis kussion, än sårana, fom genom pressen eller på ur got annat fått på förband kommit ätill allmänhetens kännetom, — en äsiat, hwilken wi dela, emeran mi nogsamt weta, huru swart och påtoran: de bet är att inför en lyssnante mennis skomassa på rak arm yttra fina tantar i saker, hwari man på förband ide haft tillfälle att sätta fia in, — få taga mi oss härmed friheteu såsom rviffusgfiongs ämnen wid nästa i maltretsen infallans te möte för sla twänne på dagordningen stående, ytterst wigti a politiska frågor nemligen: 1:o Bör census för walrätt oc) walbarhet till andra kammaren upphäfwas? 2:o. Böra alla, som erlägga afgifter till lommnnen, erhålla lika rösträtt i kommunala engelägenheter? Det torde näppeligen finnas några lagar, mot bwilta ven politiskt tänkande ollmänbeten riktat få skarpa och meoti werate anmärkningar, fom just emet ten nu gällande kommunallagen och förs ordningen om census för walrätt och walbarhet till rikiketagens beage kamvar. Och hwarföre? — kunde man frå: ga. Wi swara: terföre att be äro bafes rate på ben minst lerante af alla fams hällsprinciper — penningen. Ur frifts lig synpunkt sedda, funna de således altrig förswaras. Ett rigtigt Sifyphus arbete skulle sunda förnuftet få, om det företoge fia att sörswara tem. De ut: göra — i få ord sagdt — en wanära för wårt land och en djefwulsk orättwis — 1 ö fa met den stora massan af folket. Att samlas på foltmöten och der på öfwerläggningens luana wäg framställa metienens behof är, reran ret, af stor nytta; men ändamålet winnes icke blott