Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1870, sida 3

trermet. Follmötena böra äfwen inför kenungene fötter i underr ånighet (förstås!) nedlänga fina beslut, på tet att reperins pen må blifwa öfwertygad derom, att wissa tidningars rop på reformer wunnit genllana bland den stora maesan af foltet. Om mi icke misstaga cf allt för mycket, ba edså flera foltmöten för fongl. m:t framlagt fina beslut. Detta är få mycket nödwänrigare, fom främste mannen inom regeringen en gånn sagt, att, hwad plnroliteten af de politistt länkande inom nationen önskar, det bör taggöras eller .säsom orten föllo): art en nationalrepresentation bör waraett sannt uttryck of tänkesättet hos majori: teten af den politiskt tänkande delen af nationen. Till sist anhälles, att tidn. Sundsmwallg-Poften mille öppna fina spalter för intaganret af denna uppsats, på bet att äfwen den titningens läsare (och fles re blund dessa ämna, förmoda mi, in: finna fia på ret blifwande folkmötet) må få tännedom om de jöreflaana viffugsionsämnena. Hwem år jordens salt? Motiv ringen till tenna fraga, uppfa: stiad Retliaiöja arubblare och införd i ett af de set nafte numren af denna tids ning är sådan att den måhända borde met tystnad förbigås. Jcke dess mindre wåge wi netskrifwa några få ort derom. Wi äro inga i vreliaiongs eller an tra fater och ide heller spetsfundiga rå tet gäller dogmatikens mysterier och tunna jäleres, enl. arubblares begrepp, ide bewisa hwem, som eljest är jorreng salt, tetta är ej heller mår mening. Det ffulle dessutom föga gagna att med dylila grubblare resonnera om betyrelsen af en sats, bwilten ursprunaligen utgått från wår höge religionsstiftares mun. Först då, när man moro föremis: sad om att grubblarne ide äro twiflare, så snart det aåler bibliska sanningar och heliga ting, skulle sådant kunna komma ifråna, men — sem sagt — några ord. Näppeligen fan man tro, att br Keri stett, ifråga om ren bibliska satsen in: skränkt motiveringen till hwad arubblare citerat: att kristna, utgörande jortens salt, skulle hålla den antliga fris heten inom fyrtant) mid matft. Wi tro vet icke emeran vet ide är troligt att paftor Kerfstedt welat komma till ren slutsatsen att saltet slulle salta fig sjelft, flulle hålla saltet wid sälta — skydda fig fjeljt från förruttnelse. Detta more emellertid i få fall ven konselventa flutfats fen af den citerare förklaringen, fom torte wara stympad. Wi sakna både lust och besogenhet att härutinnan mi vare uttala något förfwar för ifrångar warande pretifant, men på tal om jors dens salt kunna wi, fastän emot mår af sigt att wara fåordiga, ide neka oss bi foga wår egen tanke derom: En sann kristen — der en sådan fins — är ett solt på jorden bland meunistorna, hwilket förhindrar hennes — ) Ordet kyrkan må tagas i def enda och räts ta bemärkelje och ide få att med kyrka inbegripes hela werlden med undantag af den råa I