Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1870, sida 3

med afseende på förmögenheter, upp ift och yttersta bestämmelse upplösnina, fom gerna må betecknas med förruttnelse i fynd och ogudaktighet istället sör förkofrau i helgelse och eu god wunmpän: gaelse. J allmänhet benämna mi ju aln, ten förärrina, fom, såsom motsats till förkofran, nextlighet och lif, försingär I ett organ för förruttnelse, tillmtesmaörel fe, unrernåna; och tetta torde få ena fin tillämpning äfwen inom tet områre ter ogudattigheten ger menniskan banesåret och omöjliggör henne just för det, fom warit hennes bestämmelse. En sann kristen, en, fom ide i tron på biermti: ens tilter, från ått den erkla sannin en; ide i fanatismens wiljor, tyckt fig fun: nit Guts wilja; ide i sjelfbedrägeriets mörker inbillat fig ffåra en strimma af mwerldeng ljus, hemtigbeteffenet, ven ledande stjernan, fast tviffenet blett cch som ide i tet egna intretressets, vöiel: sernas för att ide säga passionarnas röta skimmer och töttsli:a bewelelse grunder funnit andans ledande maningar, men i hwilkens bröst ten ewiaa wisheten, kärleken och örmjukheten nets ajutit fig med fina egenskaper, äfwen med makten att utöfwa tem är — behöfwer det wäl sägae? — i fin umpän: gselse helin, i fina företag och gerningar ostrafflig och såäsom fåran en höptjurd protest mot den omgifwande, menniskan owärtiga öfwerhant tagante ondskan och wan tron; och är sålunra ett salt på jorden, Besjälad af ten Helige Ante står bon iklädd ven osynliga resputen — ja det öfwerwälte förhwillet fås wäl dogmatitens, som grubblarens och) twiflarens spetojsundigheter skola stursa och ve sjelswe, länna cn bem lig aning om tillwaron af börre och ftar: fare wapen än de hwilla förnuftets rufttammare bar att erbjuda — omen bög: re och starkare makt äg menniskans, mor re hon än få spetsfundig, oc) vå är hen, illätd nårens kraft, jordens salt. Jcke ett salt för tyrfan, för såwidt dermed menas bjorren eler ven sant kristna tretfen för såwidt i denna ide finnas otriftlinbeter för hwilka all sann friftlighet är ett båre bitttert och wälgörans de salt, utan afseende till ständ och wil: tor. Kristentomens uppenbarelse och werkningar i och genom en i själ och hjerta, på fullt allwar sann kristen är ett salt lika wäl för ven högste som för ten länste; för Pius den 9:de och Carl den 15:de, båra öfwerhufwuden öjwer tyrta och stat; för kartinaler, prester, bislopar, munkar och nunnor; för pros testantiska ware fig Lutherffa eler an: tra församlingar, tillåtna eller ide til: lätna främmande trossamfund, — öf weralt och hwarhälst wantalism af tri: stentomens icke allenast läror utan prat: tiska utöfning framträder; ett salt för wantron unter den moderna metenffapeng fana och under hwillen form, fom helst, ja ett salt för den moderna fris stendomen, fom representerar dess höge föregångare och stiftare — flägternag wälsignelse — på ett fått fom ide eller allenast är lika med O utan jemwäl an tahädiskt och är arunden til ten oerhörda tualismen i ven föregifna tron och betäns nelsen — men nog härom, Wi fore bibliska satsen. Att berörde citat är bibliskt bewisas deraf att ret år terfinnes i Math. Ev 5:13 Detta tyckes ide oarubblare bafwa observerat,