Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1870, sida 3

penningar var så ny för mig, att jag endast längtade efter morgondagen, då jag trodde att jag skulle komma att förtjena mycket. Innan dagningen voro vi åter på benen, och jag höll mig tätt intill min vän, under det jag gaf noga akt på alla hans rörelser, för att vara beredd på det afgörande ögonblicket. Slutligen hviskade han: vVar i ordning med dina sex pence.v Jag framtog slanten och höll den hårdt mellan fingrarne. Straxt derpå syntes en häftig rörelse i pojkskaran, hvarvid jag fattade tag i min vän och följde honom, då han gick in på kontoret. Bakon disken satt en person, hvilken jag ansäg vara en kung eller någon annan stor personlighet. Han började utdela tidningarne till de inströmmande gossarne och emottog af dem penningarne derför. Jag gaf akt på, att hvarje gosse, så snart han fått tidningarae, rusade ut och upphäfde de mest högljudda skrik, hvilka dock så småningom bortdogo. Det dröjde ej länge, förrän jag stod ansigte mot ansigte med den store mannen, och mitt hjerta klappade häftigt. Mia väv framräckte sina penniugar och erhö idningar derför, hvarpå jag gjorde detsamma. Han störtade ut på