bwarsör wi tictde att björnen stupat. Sedan böesorna blifwit wäl rengjorda och latrade, påtogos stirorna och hunno wi snart spåret, fom äfwen utmärktes af blod på flera ställen. Det blef emellertid mörtt och wi lunde ej finna ljud eller spår af hwarken hund eller björn hwarföre wi beslöto skaffa oss herberge för natten, troente att bunten wäl skulle lomma ejter. Emellertid gjorde wi ännu en liten tur i halfmörkret och jag wards vare björnen, fom reste fin unter en tufte cinta 36 alnar ifrån min, och blef så mycket säkrare derpå, jom mina fam: rater äfwen tyckte fia fe bonom och ren yngre hunden började skäla. Det war rod för mörtt att skjuta men wi wisste nu bwar wi hade besten. Med werkligt sorgliga tänelor aflägsnade jag mia från stället, ty det war nu klart att min trogne Rask fått en omfamning af sin fiende, ben 19:de fom ban stridt mot och altid wunnit seger, och jag förmårdde ej sofwa på hela natten af fora tf: wer min stackars trogne hund. Titigt på morgonen sände mi bud efter ett par andra huntar, begåfwo oss i wäg och påträffade min gamle trotjenare illa sargad på flera ställen dock wid litet lif; ban fördes bort till wåra saker mid fans ten af en myr der wi beredde honom en bärd af granris och började sökandet efter björnen, Denne påträffades äfwen och jag fick ae bonom ett skott, men hållet war lånat och ban fortfatte att an jätta bundvarne. Slutligen hunno mi upp henom och tå ban blef oss warse satte hen fia rakt emot oss och sträckte sramtassarne i wädret; men nu fick han trenne wälrigtade skott och föll död till marken. Denne, ven 24:de björn jag marit med om, war en wacker hane som jag antaner wäger öfwer skeppundet. Hunden lefwer ännu och torde blifwa frisk igen, ehuru gammal och bräcklig, men han fon ännu ide resa fig