Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1870, sida 2

man till alt detta lägger, att på be fed naste 20 åren erporten 15 dubblats, få inses Hart att det är tid på att under: söka om tillgängarne funna räda till. Påtagligen funna de ej det, fåfom och synes af från Jemtland anförda fall. Må man då tänka på kommande per nerationers bom; ty med rätta klandras ju den fom pör flut på fin ärfra eller förwärfra förmögenhet. Ja, om den enftilde förfar fin egendom fan han på fina anhörigas yrkande sättas under förs mynderskap! Redan i ett fall har få: ledes lagen uttryckligen medgifwit in: skränkning i egande rätten. Hwad bhinz drar wäl tå, att det sker äfwen i denna fråga? Skogsköpen hafwa framkallat alla dessa swårigheter, ästarkommit hela denna olycfa, samt böra derför hämmas. Naturligt är att köparen först tar det bästa och sedan hwar pinne fom afkastar nå: got mer än framrrifningskostnaden, och då är skogen fföflad. Till hwems winst? Ej till säljarens, fom ofta får litet betaldt och hwars egendom göres obeboelig; ej till köparens, som oftast skaffat sig en förlagsman som luggar honom och fom tryckes af den alt för stora Eon: kurrensen, hwilken minskar priset med änca till 25 procent. Ej wilja wi hindra en naturlig af: werkning af mogen skog; men wi wilja att, då skogen ej wäxer upp på kortare tid ån 50 a 60 är, det må förbjudas att exportera 8 tums wirke wid 10 fots Kapten Burman. En hwar sköte sin egendom bäst han gitter! Huru sköter dassutom staten de skogar han redan har? Wisar ide erfarenheten att de äro sämre wårdade än skatteskogarne! Att skogsköpen äro skadliga kommer deraf, att de ske på för kort tid. Den föregående tal. anför 8 tums wirke; nå wäl, i nedre landet sinnas hemman med endast under 9 tums skog. Skall ej ven få afkasta något? Dessutom betalas omtalade fördelar af jordbesittning o. m. d. med dryga skatter, till hwilka skog måste säljas. Hr Tjernlund frågade hwad man skulle göra med en 8 tums toppstock, om man händelsewis skulle få en fåran wid tim: merhuggningen och huru kontrollen skulle ega rum. För tillsyn öfwer skogarne från Upsala till Haparanda, erfordras minst 16,000 tjenstemän; men hwem mill taga på sitt answar att hafwa fram: tallat en sådan swärm egyptiska präghoppor att utfuga oss Hwem mill mi dare genomföra en åtgärd, hwarigenom wär wärdighet skall ruineras och som skall berättiga andra att om oss yttra: de swenska kreaturen kunna ej sköta den swenska jorden! Sedan ordf., med hänwisning till den af honom uthifna tidskriften: Norrland och dess Framtid, hwari ämnet fans ut: rett, talat om nyttan aj stora skogspossessioner, för hwilka åter hr Cawallin, anförande huru fom stora possessioner demoralisera och förslafwa folket (bewis finnas till stor myckenhet i Skåne) bad Gud bewara oss; och sedan hrr Frånberg och Nylander debatterat skogarnes betydelse för klimat och kultur, den förre förnekade — den sednare påstående skogarnes wigt i detta hänseende; och sedan slutliggen d:r Wikström, instämmande med hr Cawallin, tackat honom för hans