Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1870, sida 2

han såg mig och frågade vänligt: omin gosse, hvarför gömmer du dig?Det lät så godt, detta tilltal, att en stor del af min rädsla försvann, och jag svarade: vJag blef så rädd för er. Hvarför blef du rädd för mig, min gosse 9y x Jag vet ejv, svarade jag och nedslog ögonen. Du behöfver ej vara rädd. Kom hit skall du få sex pence. Sex pence! hvilken lycka! Kunde det vara möjligt, att den fina herrn menade allvarsamt? Det måste dock vara så, ty jag såg slanten blänka mellan hans fingrar. Jag kröp sakta tram från busken, liksom fruktade jag, att slanten skulle försvinna, just som jag skulle taga densamma. Jag framräckte handen, för att emottaga den, men jag tyckte, att den fina herrn drog den tillbaka, och jag var färdig att utbrista i gråt, men återhöll tårarne samt försökte att le, alldeles som om alltsammans varit ett skämt. Men, min gossen, utropade den fina herrn, vhvar har du gjort af dina skor 25 Jag har ingan, svarade jag. Inga skor i detta kalla väder! Hvar bor du? Der borta hos min morbror. Hvarför köper ej din morbror skor åt dig 9åo