Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1870, sida 3

wåda inträffade, innan ntbetalningar na för Geflebranden funnit fullbordas. Frås gan blir fåleves, hurn olägenheterna fto: la funna afhjelpas äfwen för framtiden. Många hafwa förordat reassurans i andra brandstodsbolag, det will säga: dels egare i det allmånna bolaget skulle till I något annat bolag, Standia eller Swea, ärligen göra inbetalningar mot det att detta bolag åtoge fig de stora utbetalningar, fom allmänna bolaget komme i be hof af att utskrifwa. Derwid är att ob: servera, det intet bolag kan åtaga sig en säåtan reassurans utan att de årliga af gifterna sättas få höga, att reagfuransbolaget deraf fan pårätna någon winst för sitt beswår och för ven riff, det der: igenom ikläder fig. Deraf måste alltid förlust uppstå för delegarna i det allmän: na bola, et; och i få fall tunde delegaren lila gerna lemna ret allmänna bolaget och ingå i Skandia eller Swea. Andra förorda, att delegarne skola till det allmänna bolagets fasfa årligen göra inbetalningar ända tills ta fan stigit till det belopp. att den wid större olycka utan särdeles olägenhet lunde utbetala 3, 4 efter kanske 5 a 6 millioner rdr. Man fan antaga att bolagets tassa borde för detta ändamål ackumuleras till 10 millioner, hwarefter utstrifningar stulle upphöva, tills tassan i följd af storre eld mår dor sjunlit under 10 millioner. Sant är, att utffrifningarna blefwo derigenom förtelade. — Men då inträder den omständigheten, att oerhörda kapitaler blef wo qplacerade i obligationer och andra wärdepapper med varierande lurs, få att det werkliga wärde, lasian den ena dagen egde, ide more detsamma en annan dag, och att mid så stera utbetalningar, fom wid en brandskada af flere millioner, rå ett owanligt stort belopp obligationer mår sie på en gång säljas, realiseras i pens ningar, deras pris blefwe nedtrydt, Pwarigenom betydliga förluster lunde för bolagets kassa uppftå. Enligt den opinic on, som wid föregående bolagsstämmor gjort sig gällande, är det knappast att förmoda, det ett sådant förfaringssäått skulle antagas, äfwen om opinionen i Kalmar och på några andra orter skulle wånda sig åt det hället. Wid de twå nu anförda förslagen; att jemna erläggandet af brandstodsafgifter hafwa wi widrört de olägenheter, som enligt fin natur följa desamma. Wi tillåta oss framställa ett tredje förslag, fom wisst ide torde sakna olägenheter likasåwäl som andra, men hwars olägenheter möj ligen funde häfwas eller förekommas. Wi föreslå nemligen att: Hwarje stads fastighetsegare för sig bilda ett reassuransbolag, i hwillet hwarje stadens faftighet:egare har rättighet men ide skyldighet att ingå. Till detta bolags fasfa skulle ingångna delegare årligeu inbetala 10 a 15 procent af inträdesafgiften, hwarigenom kassan skulle, i den lyckliga händelsen att ingen större olyda på längre tid inträffade, få funna ökas, att delegarnes afgifter kunde upp böra eller, hwad annat bättre wore, far) den skulle funna under tidernas lopp få sin egen brandförsälringskassa och blifwa oberoende af det allmänna bolagets hus hållning och förvaltning. Det är sant, att inträdet i reassuransbolaget blifwer friwilligt på samma fått som inträdet i allmänna brandstodsbolaget är friwilligt: men hwar och en, fom måst deltaga i de ch hittade dem — det var hrhit