Norrländska Korrespondenten – 24 december 1869, sida 3

någon liten enskild uppnos, som t. ex. dig Tomas; — från någon liten ene staka riksman med enstaka åsigter; — eller från något litet folkmöte som wi entast will likna wid några wilsekomna getter — hwilka gör samma werkan på statemastin, fom en och annen fluga på sommaren! Liknelsen är ju tydlig! T. Som jag uppfattar den, skulle således staten heldre önska, det provins serna anse fig berättigade till ftatåanflag, ware fig att medel till fådane finnes eller ide, än att. de måtte anse fig fullwurne, emedan de fåjom myntige troligen blefwo mer intrvegferare än nu af att få fe tillgånaarne, innan de frame komma med fina Vberättiganden i ans slagswäg. — Men hwad menar tu med Mperfiljefmöraåfarne? Sållan få får rane äran anwändas i liknelser. L. Du rår ej för din enfald, To mag, derföre skall jag förklara för vig, att med smörgåsar förstås de statsanslag, fom årligen kastas på provinferna, bara för att ingifwa solket, d. w. s. den tant. lösa hopen, en hög tanke om hwad som finnes i mers ffåp, t. w. s. statens kasfakista — om neml. de förstå hålla sig fromme och kunna wackert bocka eller niga. Persiljan, ven hänty er på det föra wärde — såyuäl för stat fom pros vins i def helhet, — fom dessa anslag egentligen ega, ehuru för tanklösheten en skön lukt. T. Jag kånner inga anslag till någon provins, fom ide warit godt och behöflint ... L. Ja — just, fom de der små pers siljesmörgåsarne åt barnen. A — man eger wäl rätt att mwänta af staten någ . . . L. ... Wänta. — Ja just presist så! — Af staten mäntar man icke något utan mycket. — An är det t. cr. hela legolag fom wänta på statens Hjelp för att upptaga ett tike, relativt obetyrligt; än hela kommnner fom mänta statens hjelp. då def spekulation på utsäre går bakwändt, eller de glömt förse sia med lefnarskost för året; — eller när otlingsarealet behöfwer utwidgas, emedan de ha för litet att arbeta på; eller när en backe, som sedan hedenhös gjort föratgelse, behöfwer bort för att lemna en friare utsigt till en annan; än är det hela provinser fom mänta på statens bjelp för behöfliga strömrensningar, skogsplanteringar o. s. w.; — än en stad, som behöfwer en kajbygnad eller ökade inkomster o. s. w. Allt det der är bara persiiljesmörgåsar, som har egenskapen göra de respektive behöfwande alt mer och mer sugande i wästen. — Men äro te juganbe, få äro ve åfwen mäntande — och klycka är det, — ty wänta får de, innan turen hinner alla. Som ru ser så har staten imellertid ett fasligt beswär — ty staten, den — — ffall ju allting bestyra — lära barnen, att twå och twå tet gör fyra. Sjung en wisa, Thomas! T. Jag begriper dip, Lukas! men: Heldre än lina. OM fånt bryderi — Att hindra fullwuxne myndiae bli; Att dämma wattnet i bäcken: — Från smörgåsskatten jog ajorde dem fri Pjosket — provinsernas ekonomi — Skötte de sjelfwa och näcken. L. Hål... Winet är slut! och ljusdanken nära. ... Nu tror jag wi sluta wårt samtal min bror? medvetande om det förfärliga i hans