Norrländska Korrespondenten – 24 december 1869, sida 3

medvetande om det förfärliga i hans handling? Under det dessa händelser timade, gick hemmansonen Jan Andersson i Svaluugebyn i sin mors stuga och gjorde sig i ordning för den tillämnade resan. Jan Audersson var en äkta svensk bondeson, enkel och anspråkslös samt ärlig och redbar. — Det fanns hvarken öfverdrifvet högmod eller örverdrifven ödmjukhet i hans karakter. Han var derföre också omtyckt och älskad af alla som kände honom. Jan Anderssons sader var död för mer än fyra år tillbaka och hans mor hade nu i två års tid varit fästad vid sjuksängen, Jau, som var enda barnet, hade derföre fått öfvertaga skötseln och brukningen af gården. Men vi återtaga berättelsens tråd. Klockan 6 på aftonen var Jan färdigklädd. Det hade dragit längt ut på tiden, ty denna gång ville han vara riktigt fin. Nu skyndade han derföre så mycket fortare att spänna ybläseno för den grönmålade brädsläden, och så bar det af i väg vpå kärlekens vingarp. Färden gick obehindradt. Bläsentrafvade så lätt som om han haft aning om hvart färden gälde; och Jan var så full af tankar att han nästan icke visste riktigt hvad han tänkte på.