Norrländska Korrespondenten – 14 december 1869, sida 2

stindiaa upplysningar. Ume Kuppe mark, fom innefattar socknarne Lycksele, Sorsele, Stensele, Tärna och Örträsk, utajorde 1673 ett pastorat wid namn Lyocksele och underhöll jemte oberäknade renhjordar 38 lappska hushåll och en preftfamilj Nu har på samma mark uppstått 323 jordbrukande byar med 663 hushäll och dessutom omkring 30 familjer af ståndspersoner. Månne icke detta är ett förwånande framsteg i Luppe marfen på en tid af ej fullt 200 år? Men hafwa icke vå de 38 lappska bushållen helt och bållet förfwunnit? torde nagon fråga. Swar: Förswunnit hafwa de ide, utan de hafwa endast blifwit un vanträngda närmare mot de högsta fjäls len, och hafwa äfwen de förökat sitt an: tal, fastän en stor del af deras affome lingar öfwergått till den jorobrukande klassen. Låt oss fe: Sorsele församling är ena hälften af Umeå Lappmarts öfre del, inom hwilken lappska nomader ännu behålla sitt fordna lefnadssätt och inom Sorsele finnas för närwarande 45 med renhjorcar flyttande lappska hushåll. Jnom Stensese fins något mindre eller omkring 35 lappska hushåll. Således hafwa under 190 är 38 lappska hushåll förökat fia til 80 och 1 jordbrukare far milj till närmare 1000 hushåll, alla de sistnämnde synliga faktorer för jordbrus tets skyndsamma utbredande för fom mande tider. Men ju mera jordbruket framskrider, ju mera känbar måste ock saknaden blifwa af de fördelar som de mera kultiverade folken tillgodonjuta. Hit höra i synnerhet wägar för folkets fromkomst och för transporten af de was ror, fom jordbruket dels afkastar (producerar) och dels behöfwer förtära (fon sumerar). Ty twå sanningar stå i detta afseende helt och håbet orubbliga, den ena är: man tillwerkar aldrig någon wara fom man ej wet jig kunna för god betalning afyttra. Till ex de omätliga ifarne i Lappmarken och de otaliga Aranitblocken, hwilka begge säljas för stora penningar på andra orter, der de kunna genom möjliga wägar komma ut til marfnaden. Den andra sanningen är: man bosätter sig icke på en ort, till hwilken man ej kan transportera, hwad som för uppehället erfordras. Det fins ingen jordbrukare, som bosatt sig längre upp mot fjällen, än att han lunnat stå i samfärdsel med de bebygda orterna nedanföre Har någon upplflagit fina bopålar längre upp mot fjället, än i detta fall ändamålsenligt warit, få har han snart öfwergifwit ett sådant ftälle och flyttat tillbaka. SÅ till exempel neds satte fia 1674 en swensk jordbrukare på det ställe, der Malåträsk by nu är bes lägen, arbetade upp litet åker och satte upp nödiga husbygnader Men de öfs riga jordbrukarena i Skellefte hade ännu ide hunnit bebygga trakterna få lånat upp åt landet, att nybyggaren i Malå kunde ha erforderlig kommunikation med dem, och derföre öfwergaf han Malå, som sedan war öde till dess jordbruket från kusten bunnit utbreda fig och toms ma bitit. Enahanda förhållance skulle kunna uppwisas från flera trakter i Lappmarken, alla bewisande öfmerflödvips heten af kulturgränsens bestämmande. — Att mycket ännu återstår att önska för Lappmarken i afseende på fom munis kationerna. kan ide nekas, men att också mycket är gjordt, måste tillika erkännas. —— A