Norrländska Korrespondenten – 14 december 1869, sida 2

dare, — svarade fru Grill och såg leende efter sin flicka. — Grosshandlar Falker valsar väl. — Var det kanske med honom lilla Selma dansade första valsen? — frågade fru Thunell och såg betydelsefullt på sin väninna. — Nej, det var med Ducard. Selma har lärt honom valsa och som tacksam elev dansar han med henne. — Den der Ducard har en liflig natur, alltför liflig, fruktar jag, — sade fru Thunell. — De der fransmännen lära vara eldfängda som krut, inföll fru Lenander. — Åh ja, han kan vara rätt liflig, — svarade fru Grill Godmodigt. — Selma kan icke nog beskrifva huru roligt hon har på Onsdagssoirerna. — Om jag hade döttrar, så släppte jag icke dit dem — sade fru Thunell och knep ihop läpparne. Ö Det säger också jag. Om min IIilda kunde få lära att tala franska så rent som ett vatten så ville jag inte för hela verlden släppa henne dit. U Men jag tyckte Selma sade att fru Lenander lofvat? — Jag har ändrat mig. De båda fruarne gingo vidare och fru Grill såg efter dem; men värdinnebestyr upptogo henne så, att hon icke längre tänkte på deras afvoghet mot Ducards Onsdagssoireer. — Kära Amanda, vi måste en an